Varför kallar vi oss feminister?
Genom att sätta ideologiska etiketter på oss själva påminner vi oss om att maktstrukturer sällan förändras utan kamp, skriver Lina Karlsson.
Normbrytande nyheter
Genom att sätta ideologiska etiketter på oss själva påminner vi oss om att maktstrukturer sällan förändras utan kamp, skriver Lina Karlsson.
Det är familjemiddag. Vi pratar om mitt hemland och Sverigedemokraterna kommer på tal.
Hur mycket är egentligen ett människoliv värt? Tanken slår mig när jag sitter och läser om det kanadensiska gruvföretaget Goldcorps ekonomi. På deras hemsida framträder svulstiga siffror. 2011 betalade Goldcorp ut 1,881 miljoner dollar i aktieutdelning. Det går bra nu. Varför, och på vilkas bekostnad, framgår dock inte.
Under slutet av förra året blev 23-åriga Jyoti Singh Pandey misshandlad och våldtagen på en buss
Min dotter-dotter. Jag, din rossliga gammelmormor, skriver till dig med anledning av att du tillhör den första generation kvinnor som är, och kommer att vara, jämställd lönemässigt med män i Sverige.
Kära Ulf Brunnberg,
Det är morgon. Jag slår upp tidningen och bläddrar förstrött genom dagens rubriker. Stannar plötsligt upp, ryser till. Rubriken stirrar hårt på mig. Två hatbrott mot homosexuella. Två mord.
Den genomsnittliga svenska kvinnan tjänar nästan 9 000 kronor mindre än den genomsnittliga svenska man hon är gift med. Det skriver journalisten Hanna Hellquist i en krönika i Dagens nyheter. Siffrorna Hellquist uppmärksammar är tagna från boken Statistisk årsbok för Sverige 2012, en bok som innehåller jobbig och sorglig läsning, enligt Hanna. Jag håller med. Men det som är lika nedslående är att läsa fortsättningen på hennes krönika.
Jag står naken i badrummet. Blicken vandrar över spegeln, granskar kroppen uppifrån och ned. Jag vänder mig om, fäster blicken, synar. Och plötsligt kommer den, tanken, den där jag skyr. Den som säger åt mig att spegelbilden inte riktigt räcker till. Att jag kanske borde vara smalare, kanske borde äta mindre, träna mer?
Det var vår. Jag skulle snart fylla femton och hade på mig en tajt, vinröd klänning och ett par höga stövlar. Jag hade blivit bjuden på fest. Festen låg i en annan stad och jag minns att jag kände mig vuxen som åkte dit. Vuxen i min tajta, röda klänning. På festen fanns spritbål och människor jag inte kände. Jag fyllde på mitt glas flera gånger under kvällen. Drack girigt ur glaset. Blev snabbt full.
© 2026 Fria.Nu