Detta är ett öppet brev till dig med anledning av dina uttalanden i tidningen Slitz. Bland annat har du sagt att mordet på 24-åriga väktaren Karen Gebreab i oktober förra året var ”en konsekvens av feminismen” eftersom det ju inte är rimligt att ”släpa dit ett fruntimmer på en och sextio” och muttrat över att det finns kvinnor som arbetar som brandmän trots att ”de orkar ju för fan inte ens dra brandslangen”.

Ulf. Jag tänkte börja med att gratulera dig till att du ännu en gång har lyckats skapa rubriker och uppståndelse i och med din kritik mot feminismen. Förra året var det din önskan om en egen manskanal med boxning, båtar och annat manligt och rejält som det skrevs spaltmeter om. Detta uttalande har du alltså överträffat nu – och strålkastarljuset har återigen riktats mot dig och dina sanningar. Säkerligen ses du som en slags guru av en del därute. Äntligen någon som vågar kritisera feminismen! Äntligen någon som vågar ta bladet från munnen! Kvinnor ska vara kvinnor och män vara män! Hurra!

På twitter var det dock SM i Ulf Brunnberg-sågning när dina uttalanden blev riksnyhet. Alla från Lars Ohly (”Man kan inte bli arg på Ulf Brunnberg eller på en valp som kissar i tvätten. Båda gör sitt bästa utifrån bildningsnivå”) till Mark Levengood (”Om man kastar om bokstäverna i ”Ulf Brunnberg” så blir det ”Tjoflöjt, vad tomt det är på vinden”) ville ägna dig 140 tecken i det sociala forumet. I efterhand har det till och med hojtats om öppet hånande. Käre Ulf. Syftet med detta brev är inte att håna dig och dina gelikar. Syftet är att visa min uppskattning.

Jag måste erkänna att min första reaktion när jag läste dina ord inte var tacksamhet, utan en blandad kompott mellan att vilja skratta hysteriskt, kräkas i munnen och dunka huvudet hårt i väggen. Men sedan kom jag till sans. Och nu känner jag bara för att säga: TACK ULF FÖR ATT DU INSPIRERAR MIG.

Det är nämligen sådana som du (och t ex kongressledamoten tillika abortmotståndaren Todd Akin som senaste tiden hojtat om kvinnans oförmåga att bli gravid vid våldtäkt) som förkroppsligar och tydliggör varför feminism behövs. Som gör att jag påminns om varför jag blev feminist från första början. Det är sådana som du och dina påhejare som gör att jag, numera bosatt i ett land långt, långt bort, botas från åkomman ”romantisera-hemlandet-hämningslöst”. Det är sådana som du som får mig att plötsligt börja fundera på att sadla om till brandman.

Ulf. Du pratar om ”konsekvenser av feminismen”. Jag anser också att det finns sådana. Ett tragiskt mord är inte en av dem. Det är däremot detta tackbrev. Utan feminismen hade jag inte kunnat studera till journalist på universitetet för att senare få det här jobbet och kunna skriva den här krönikan. För inte så jätte¿länge sen var nämligen min sort inte välkomna på universiteten – vi ansågs ha för små hjärnor för att tyngas med fakta som inte var relaterat till matrecept.

Totalförbud av abort (något som är en verklighet i bland annat Nicaragua, där jag bor), skitlöner för tunga och slitsamma vårdjobb (jobb som främst görs av kvinnor, trots vår otroligt sköra och svaga fysik) och sexualiserat våld är däremot ett resultat av ett orättvist och patriarkalt samhällssystem. Men detta vill du, och ett antal andra människor, inte se.

Tack Ulf för inspirationen.