Grattis! Eftersom det är ungefär 100 år kvar till dess tänkte jag att det kan vara en idé att göra ett historiskt nedslag och berätta lite om hur det ser ut på min tid. Kanske kan det vara intressant för dig att kunna se tillbaka på, och få en inblick i, samhället som likställde penis med högre lön.

I samhället som likställer penis med högre lön (just nu oktober 2012) kallas Sverige ofta för världens mest jämställda land. I världens mest jämställda land har tv-kanalen SVT genom en inkomstgranskning precis visat att kvinnor i regel tjänar 60 000 kronor mindre än män. Som du kanske förstår är detta halvkul siffror att ta del av för de personer som råkat födas med vagina. Samma granskning förutspår också att kvinnor och män kommer ha jämställda löner först om hundra år (som sagt, på din tid), om ökningen fortsätter i samma takt som tidigare. Trots att fler kvinnor än män utbildar sig efter gymnasiet har män helt enkelt generellt högre löner, och inte bara inom klassiskt (och högre värderade) mansdominerande yrken. Även män och kvinnor inom samma yrke får olika betalt.

Min dotter-dotter. Ungefär i samma veva som SVT:s lönegranskning kommer ut hamnar en annan absurd nyhet på agendan. Det blir känt att möbelföretaget Ikea har retuscherat bort varenda kvinna ur den saudiarabiska versionen av deras årliga katalog. Kvar i katalogen finns bara män. Män och möbler. Och kanske en och en annan blomma. Dagen därpå läser jag att det är mindre än 14 procent kvinnliga ledamöter i bolagsstyrelserna i EU.

Min dotter-dotter. Dessa (vita, medelålders) penisar! De är överallt. Det går inte att värja sig! Trots detta finns det kritiker som hävdar att det inte alls existerar någon strukturell lönediskriminering i Sverige, att det hela är hitte-på. Ofta hävdar samma personer att det inte finns något strukturellt förtryck över huvud taget. Att vi egentligen lever i något slags rabiat muff-välde som styrs av feminist- och PK-maffian. Det är oklart vem som är Gudmodern i detta feministvälde och vilka arbetsmetoder hennes undersåtar egentligen använder (förutom att hitta på statistiska undersökningar då, och skriva artiklar om dem), men de tycks hur som haver, enligt kritikerna, i alla fall diktera villkoren (och konstant kränka män).

Min dotter-dotter. Jag önskar faktiskt att kritikerna hade lite mer rätt i sin syn på samhället. Inte att vi skulle leva i ett rabiat och uteslutande kvinnovälde, men att det, de facto, skulle vara lite mer muff och lite mindre penis och att ojämlikheterna redan vore utsuddade. Jag önskar att föräldraledigheten redan nu delades jämlikt, att kvinnodominerade yrken värderades lika högt som mansdominerade, att arbetsgivare alltid hade på sig genusglasögonen under lönesamtal och att utbildning lönade sig – oavsett kön.

För det känns helt åt helvete att det ska behöva dröja två generationer innan kvinnor och män har lyckats uppnå en sådan grundläggande sak som lika löner. Att jag ska behöva bli en halvdöd och rosslig gammal tant (och gammelmormor) innan jag får uppleva verklig förändring. Att jag ska behöva skriva ett brev som gratulerar min framtida dotterdotter till att tillhöra den första generationen kvinnor som får lika lön.

Min dotter-dotter. Det är dags för revolution.