Smutsiga pensionspengar
Hur mycket är egentligen ett människoliv värt? Tanken slår mig när jag sitter och läser om det kanadensiska gruvföretaget Goldcorps ekonomi. På deras hemsida framträder svulstiga siffror. 2011 betalade Goldcorp ut 1,881 miljoner dollar i aktieutdelning. Det går bra nu. Varför, och på vilkas bekostnad, framgår dock inte.
Sveriges allmänna pensionsfonder (AP-fonderna) har investerat 364 miljoner kronor i Goldcorp, som har gruvor i både Central- och Sydamerika. En av dem är Marlingruvan i Guatemala. Den bidrar mycket till Goldcorps ekonomi eftersom den utgör 16 procent av företagets verksamhet.
2008 började information om missförhållandena vid gruvan sippra ut. Främst handlade de om miljöförstöring, hot, sjukdomar och mordförsök.
Sedan dess har den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter liksom en rad internationella organisationer kritiserat Marlingruvan och utövat påtryckningar för förbättring. Goldcorp själv menar att man vill stå för en ansvarsfull gruvdrift. Bland annat finansierar företaget numera sociala program i området kring gruvan. Men i nyligen publicerade reportage och videoklipp från regionen vittnar lokalbefolkningen om fortsatta oegentligheter. Bland annat riktas hot mot dem som vägrar sälja sin mark, eller öppet kritiserar gruvan. Exempelvis vittnar en äldre kvinna, Diodora Hernandez, om hur gruvarbetare försökt att döda henne med såväl en machete som med pistol, för att hon vägrar sälja sin mark.
AP-fonderna har hela tiden haft kvar sina investeringar i Goldcorp. De menar att de för en dialog med företaget – att de på så vis försöker påverka Goldcorp att bättra sig. Vad de inte tar i beaktning är att förbättringarna är ihåliga. När jag nyligen intervjuade urfolksledaren Daniel Pascual menade han att de förändringar Goldcorp hittills har gjort bara är kosmetiska. Att de aldrig kan väga upp de skador som företaget redan har orsakat människor och miljö. Det är skador som består. Och hoten mot gruvmotståndarna, de fortsätter. Fallet är klassiskt. Det är liten mot stor. David mot Goliat. Och under tiden kampen pågår ser världen på. Eller tittar undan.
AP-fonderna ska enligt nuvarande regelverk investeras etiskt – men bara om de inte gör avkall på avkastningen. Goldcorp fortsätter göra stora pengar. Investeringarna fortsätter att få avkastning. I slutändan handlar det bara om att presentera svulstiga siffror. Jag tycker det är vidrigt. Och jag skäms över att Sveriges regering godkänner att våra svenska pensionspengar – dina och mina – växer på bekostnad av mänskliga rättigheter. Goldcorp är långt ifrån det enda tvivelaktiga företag som AP-fonderna har investerat i.
När AP-fonderna ska ses över finns tillfälle att förändra regelverket. Det är på tiden att Sverige tar ansvar och tydliggör att avkastning aldrig borde väljas framför mänskliga rättigheter och miljö. Chansen till bättring finns. Det handlar bara om att ta den. Bättre sent än aldrig.
Lina Karlsson, frilansjournalist, är fristående krönikör för Fria Tidningen.
Relaterade artiklar:
Tema: Vinnare och förlorare i ett snårigt pensionssystem