Normbrytande nyheter
Ibland är det faktiskt ganska kul när ens fördomar kommer på skam. Klistrade på mig skeptiska minen och sjönk ner i biofåtöljen ganska så övertygad om att The Hills Have Eyes i 2006 års upplaga skulle visa sig vara ännu en fullständigt onödig remake.
Hur ska en far förklara för sin son att han är transsexuell och snart ska genomgå den slutgiltiga operationen för att bli kvinna? Av detta tungsinta ämne har långfilmsdebuterande manusförfattaren och regissören Duncan Tucker gjort en befriande fräck och uppsluppen film.
Blinkande Lyktor var en smärre succé och nu återkommer Anders Thomas Jensens med Adams Äpplen.
Hur ofta händer det att man lämnar en film och känner sig uppfylld av helig vrede och kampvilja? Inte alltför ofta i dagens läge vågar jag nog tyvärr påstå. Men efter en stund i Vandana Shivas sällskap känner man sig som en bättre människa.
Visst har det haft sin tjusning att nattetid plocka fram sitt gamla playstation och försvinna in i TV-spelens dunkla värld. Doom heter ett av de populäraste så kallade shooterspelen på marknaden. Nu har det blivit film och har redan gjort kassasuccé hemma i USA. Kanske inte så förvånande. I ett terrorhotat Bushland behöver man sina soldathjältar. Även om de som här inte slåss mot Bin Ladins mannar utan bekämpar diverse obskyra utomjordingar i världsrymden. Men slåss gör man. Spänner musklerna och snackar i mungipan. Den amerikanska krigarmoralen sitter intakt: en död motståndare är en god motståndare.
Sugen på lite thrillermys i höstmörkret? Då är tyvärr nya svenska mordmysteriet Den Utvalde inte mycket att ha. Filmen är förvisso färsk men innehållet känns gammalt som gatan.
Hjälp! Michael Haneke har gjort ännu en film och man kommer inte undan. Sitter där kallsvettig i biofåtöljen och bara väntar på nästa chockeffekt. Effekter som nästan alltid uteblir. Istället arbetar Haneke på det psykologiska planet vilket förstås är bra mycket mer raffinerat. Vi våndas i mörkret och tvingas till gissningar och ställningstaganden. Här finns inget svart eller vitt. Vem kan man egentligen lita på? Bioaktuella Dolt Hot är förmodligen den kontroversielle österrikaren Hanekes bästa dramathriller hittills, vilket sannerligen inte säger lite.
Att döda ett barn. Går det ens att föreställa sig den bottenlösa sorg och förtvivlan som familjefadern Åke måste känna? Att döda sitt eget barn. På ett enda satans ögonblick slås hela tillvaron i kras. En stunds ouppmärksamhet och lillgrabben Oskar ligger där. Krossad under pappas dyrbara lyxbil. Upptakten på Simon Stahos senaste skapelse - Bang Bang Orangutang - är allt annat än munter. Men filmen utvecklas allteftersom åt det absurt humoristiska hållet.
Kärlek & Uppror hette Ebba Gröns kanske allra bästa platta. I Ulf Malmros nya film är det gott om kärlek men vart tog upproret vägen? Tjenare Kungen tar sin början 1982 då snacket redan går att punken är död. Men trender är till för att skitas i så därför startar filmens huvudpersoner Abra och Millan ett råpunkband.
Filmskaparen Stefan Jarl försökte en gång förklara vårt behov av hjältar. Han tog hjälp av den polske poeten Adam Zagajevski som menade att vi i dessa hjältar finner det ljus vi tycker oss sakna själva. Helt enkelt ett sätt att sno åt sig lite av elden. Jarls senaste dokumentär handlar om journalisten och författaren Cordelia Edvardsson. Hon är filmtitelns flicka från Auschwitz och jag är säker på att hon också är en av Jarls hjältar.
© 2026 Fria.Nu