Prästen Ivan är en man som verkligen fått känna på hur det är att gå i livets hårda skola. Efter en barndom förpestad av sexuella övergrepp får han i vuxen ålder mottaga den ena jobsposten efter den andra: sonen föds cp-skadad, hustrun tar livet av sig, och läkarna konstaterar att han drabbats av hjärntumör. Händelser som kunde driva vem som helst att ta till repet. Men inte Ivan inte. Istället för att deppa ihop över alla sorger och bedrövelser vidhåller han sin gudstro. Som ni nog förstår är Adams Äpplen en bibliskt inspirerad fabel om kampen mellan det goda och det onda. Jag blir dock inte klok på manusförfattaren tillika regissören Anders Thomas Jensens avsikter. Är hans nya film en drift med religiöst hyckleri? Eller ligger det alls icke någon djupare mening bakom? Skojar han rentav med oss i publiken?

Adams Äpplen är Jensens tredje långfilm som regissör. Han debuterade med grabbiga Tarantino-pastischen Blinkande lyktor (2000) och har även gjort dramat De gröna slaktarna (2003). Jensen har oscarbelönats för en av sina kortfilmer och är nu för första gången även nominerad för bästa utländska långfilm. Adams Äpplen har chansen att erövra den åtråvärda statyetten vid nästa års galaspektakel i Hollywood.

Jensen tillhör den danska "dogmagenerationen" och skrev manuset till Mifune (1999) som jag tyckte var en av de bättre filmerna i den stilen. En vemodig berättelse om utanförskap. Även Adams Äpplen handlar om udda existenser i samhällets utkanter. Vår otursförföljde präst driver ett litet kollektiv på landet och dit kommer den överårige skinnskallen Adam. Filmen utvecklas till en sorts tvekamp mellan den svåruthärdligt godsinte Ivan och den cyniske Adam. Adam tvingar Ivan att inse att det kanske är Gud och inte Djävulen som prövar honom med alla dessa olyckor. Ni som kan eran bibel nickar igenkännande och anar att detta är en parafras på Jobs bok ur Gamla Testamentet. Om problematiken som uppstår i förhållandet mellan det mänskliga lidandet och den gudomliga rättfärdigheten. Dylikt religiöst grubbleri rimmar dock illa med min mer materialistiska uppfattning av tillvaron.

Men visst är Adams Äpplen en välgjord film där Jensen har struntat i "dogmareglerna" om handhållen kamera i befintligt ljus och istället bjuder på riktigt perfekta, naturlyriska bilder. Skådespelarna är bra även om det börjar bli tröttsamt att se denne Mads Mikkelsen jämt och ständigt. Gör han huvudrollen i alla danska filmer? Mikkelsen föreställer Ivan men Ulrich Thomsen (från bland annat "dogmaklassikern" Festen (1998) stjäl showen i sitt både rörande och roliga porträtt av Adam.