Nu hör väl i och för sig inte Wes Cravens original från 1977, som jag påpassligt nog såg om härom natten, till det mest upphetsande som gjorts i skräckfilmsväg. En rätt tradig film i "röja-slakta-barnfamilj-i-husvagn-i-öknen"-genren som jag inte tycker riktigt lever upp till sitt skumma kultrykte. Men jag trodde förstås att nyinspelningen skulle vara betydligt sämre så döm av min förvåning när jag upptäckte hur jag satt där i mörkret och kände hur jag blev rejält uppskrämd emellanåt. Dessutom tror jag bestämt att de i handlingen förekommande mutanterna har någonting viktigt att säga oss.
Vi befinner oss i ett till synes öde ökenområde där den amerikanska regeringen i smyg dumpar radioaktivt avfall. Eftersom detta är en skräckis så får givetvis den semestrande helyllefamiljen Carter krångel med bilen i just detta landskap som gud glömde. Och istället för att ligga och slappa på beachen så blir det att bekanta sig med ett gäng slemmiga mutanter som tydligen håller hus uppe bland bergen. Vill man hitta små undermeningar och symbolik så finns det gott av den varan i The Hills Have Eyes. Egentligen är det ju riktigt synd om dessa stackars mutanter som är oskyldiga offer för de styrandes skumraskspel. Med lite god vilja kan man rentav se filmen som en protest mot att USA sprider radioaktivitet i sitt kriminella korståg över världen. I en effektfull scen spetsas en av de kära små mutanterna av den amerikanska flaggan och ju längre filmen lider desto sämre tycker åtminstone jag om den knallkonservativa Carter-familjen med dess odrägliga polispappa.
Ögon i natten löd videotiteln på Wes Cravens 70-talsversion, en film som aldrig nådde de svenska biograferna. Även om den äldre filmen är ovanligt våldsam så är den rena barnleken mot fransmannen Alexandre Ajas
nyinspelning. Dessutom ser mutanterna riktigt läskiga ut den här gången, så gräsligt groteska att man vrider bort blicken i avsmak. I den gamla versionen var det bara legendariske kultaktören Michael Berryman (mannen som är en exakt kopia av den italienske fotbollsdomaren Pier Luigi Collina!) som övertygade som monster. Mycket tack vare att Berryman är född med en äkta missbildning. Annars är effekter och skådespeleri överlag mycket bättre i nyinspelningen där Marockos ökenområden fått agera stand in för Nevada. Wes Craven - mannen som började sin rysliga bana med en skräckversion av Bergmans Jungfrukällan och är ansvarig för senare tiders Scream-succéer - gjorde en uppföljare betitlad The Hills Have Eyes II redan 1985 och har även haft ett finger med i nyinspelningen. Jag är tveksam till alla dessa remakes - alldeles nyligen har vi kunnat skåda motorsågsmarodörer, verktygsmördare, och jätteapan King Kong i nya skepnader - men görs det såpass bra som i The Hills Have Eyes må det vara hänt.