Jakt på bekräftelse i ett kyligt Stockholm
Engångsligg Författare: Josefin Palmgren Förlag: Albert Bonniers förlag
Normbrytande nyheter
Engångsligg Författare: Josefin Palmgren Förlag: Albert Bonniers förlag
Drömfabriken Författare: Maria Hamberg Förlag: Ordfront
Pjäs: Talgbollen – Boule de Suif Regi och manus: Malin Westberg Teater: Spegelteatern På scen: Anna Adolfsson – Elisabeth Rousset. Percy Forsgren – Comte Hubert de Breville. Åsa Älmeby – Thorne Comtesse Louise de Breville. Nicklas Westberg – Monsieur Loiseau med flera.
Sedan i somras har ett antal homo-, bi- och transpersoner mördats i Turkiet. HBT-grupper ställer sig nu frågan om det förs ett tyst krig mot dem.
Genom sina orädda, självutlämnande böcker och sin ovilja att anpassa sig efter samhällets normer har hon retat upp många – och inspirerat än fler. Läs Anna Blomqvists hyllning till Kerstin Thorvall, författaren som gjort henne till den hon är.
Jag har precis kommit tillbaka från Istanbul, den vackraste staden. Jag vågar inte säga om det bara är estetiken i byggnaderna som tilltalar mig, eller kulturen, människorna. Eller om det min kärlek som gör staden så vacker att det känns som att vara i en helt annan värld. Kanske är det en blandning av allt. När jag satte min fot på svensk mark igen, kände jag mig som vanligt grå och innehållslös, substanslös. Jag undrade om jag är hemma nu eller om jag bara är tillbaka?
Min litteraturhjältinna är Medea. Kanske skapades hon inte för att vara en hjältinna? Kanske skapades hon istället för att visa det vansinne som kvinnorna, de som ansågs svaga, kunde drabbas av när de hade hjärtesorg, livssorg och en ofattbar enorm ilska bottnat i världens envisa orättfärdighet, skriver Anna Blomqvist
”Einstein var århundradets skapande filosofiska begåvning och jag var århundradets litterära begåvning”, sa författaren Gertrude Stein. En kvinna som inte var intresserad av blygsamhet. Snarare var hon intresserad av att provocera och leva, kämpa mot hennes sexistiska samtid.
Kan en katastrof vara ett i-landsproblem eller kommer alltid en katastrof att innebära krig och naturkatastrofer? Om hjärtat går sönder och om livet förändras utan krig, utan flykt men av något litet, är det ändå en katastrof? Eller kommer det alltid vara något som vi tillskriver det som vi tror aldrig kommer hända oss?
Det var den tjugoåttonde mars 1941. Du bara gjorde det. Ditt klänningstyg ville inte hållas ner av vattenmassorna när du steg ner i floden, trots stenarna i dina fickor. Tyget lekte på vattenytan, formades efter din kropp. De tunga vattenmassorna tillsammans med vinden försökte lyfta det mot himlen. Du gick ner i floden och kom aldrig upp igen.
© 2026 Fria.Nu