Normbrytande nyheter
Broderskap. Ordet är fyllt med mening. Fyllt med syften. Speciellt bland dem som politiskt ställer sig på 'vänster' sida eller alla humanister som inte vill ställa sig i något givet läger, utan säger sig vilja kämpa för alla. Eller är ordet bara ett evigt bevarande av patriarkatet? En profetia med profeter som inte vill fullgöra alla sina åtaganden.
Dans är liv och rörelse. Ändå är stillheten påtaglig när man kommer in på Dansmuseets permanenta utställning. Det är högt i tak och vackert, men kanske lite dystert därinne. De tv-apparater som svagt smattrande visar upp olika filmklipp med afrikanska danser här och var i lokalen uppväger inte bristen på verklig rörelse.
Så kommer då till sist Dennis Coopers debutroman Closer ut i svensk översättning. Efter 15 år, men inte en dag för tidigt. När den gavs ut i USA 1989 skapade den ett mindre jordskred genom sin råa och explicita skildring av perverterade homosexuella pojkar/män; men inte desto mindre har den blivit en modern klassiker på samma sätt som Brett Easton Ellis Less than zero. Fast där Ellis behandlade MTV-generationens rikemansbarn med 'weltschmertz-by-the-pool', tecknar Cooper i stället en på många sätt råare och svartare historia genom en grupp unga slackerbögars alienerade och likgiltiga vardag.
'Det här är min egen far och här är fadern till mina barn, och mellan dem mitt namn som en spänd lina, eller ska jag kanske säga Inga-Lina? '
Under hela året har föreningar i Hammarkullen svettats under förberedelser inför årets karneval. Limmat paljetter och putsat fjädrar till kostymer. Finslipat trumvirvlar till karnevalståget och övat danssteg till uppvisning.
Dokumentären har visat sig vara en av de stora vinnarna i och med den allt billigare film- och videotekniken. Vid sidan av teves ständigt nya genrer och program inom dokufacket visar också biosalongerna fler och fler filmer gjorda med korta produktionsled och i sammanhanget modesta budgetar.
På en svartklädd scen finns det bara en stol, ett litet fyrkantigt bord och en liten svart bordslampa. Bakom bordet reser sig en vit duk. Detta är förutsättningarna inför Cannes-publikens möte med den svenske filmikonen Max von Sydow. Den skånske skådespelargiganten har fått äran att hålla i 'La Leçon d'acteur'. Efter att han hunnit ställa sig (och publiken) frågan om skådespeleri är en konstart, slår det mig att Max von Sydows föredrag är det enda nordiska bidraget på årets filmfestival i Cannes. Nog för att de olika marknadsavdelningarna också här försöker trumfa varann med alltifrån Ondskan till Smala Sussie (detta sker oftast bakom lyckta dörrar) men det smärtsamma faktumet kvarstår: det filmavtalsfrustande Sverige saknar ett tävlingsbidrag på årets största filmevenemang.
Den nedlagda tidskriften Moderna Tiders chefredaktör Susanna Popova varnade härförleden för klyftan mellan folket och den feministiska fronten. Bravo, mera folkbildning och diskussion om hur Sverige inte bara i riksdagen blir världens mest jämställda land!?
- För mig är det främst en demokratifråga. Det som hänt med Konsthallen är att man i vanlig ordning kört över Tenstaborna.
Det säger Maria Pilar Reyes i Tensta som är med och bildar en aktionsgrupp för att ge Tensta Konsthall tillbaka till Tenstaborna.
SFT har tidigare skrivit om hur styrelsen sparkade Gregor Wroblewski trots att Konsthallen varit framgångsrik och praktiserat ett socialt inriktat publikarbete.
Med sin egen erfarenhet som aktiv i först SSU och sedan socialdemokraterna som språngbräda rannsakar Jesper Bengtsson den socialdemokratiska rörelsen under de senaste 20 åren. Han nämner själv i bokens inledning att den är skriven i skuggan av två bakslag för svensk demokrati: det politiska etablissemangets nederlag i folkomröstningen om EMU samt mordet på Anna Lindh - en lysande politisk ledare.
© 2024 Fria.Nu