Normbrytande nyheter
Vår arma planet är med raska kliv på väg mot undergången. Visst har vi hört den visan förut och allt är för övrigt bara på film. Men vill du krydda en redan problemfylld vardagstillvaro med ytterligare lite kallsvettig ångest så är förstås den bioaktuella sciencefiction-dystopin Children of men ett måste. Själv blir jag mest förbannad och funderar över vilka krafter som tjänar på att servera oss denna domedagsaction.
Skön reggae från Kanzeon som ger ut debuten på eget bolag. Dessutom fin sånginsats på Princess Dub från göteborgaren Jaqee.
Aftonbladet gör klippdockor, media skvallrar om personkonflikter och 1600-talsbegreppet 'häxjakt' får chans till en revival. Varför är Feministiskt initiativ ett så stort hot och för vem?
I andra delen av serien om annorlunda mötesplatser i Stockholm besöker vi Folkkulturcentrum, en relativt okänd men levande kulturoas, lite avsides, och ändå mitt i stan.
Liten och skatlik men med en styrka och ett intellekt som kan dräpa en hel oxe eller, om så krävs, en fullvuxen manlig kulturskribent, står hon där och pratar ganska distanserat om sitt konstnärskap:
– Varför jag började fota landskap? Jo, det är problematiskt att gå vidare från ett succéarbete till ett nytt projekt på samma tema, barnen växte upp och blev ointressanta som motiv. Nej, naturligtvis är landskapen inte lika kontroversiella som mina tidigare bilder – thank god. Modernistiskt att fota de närmaste omgivningarna? Kanske, men framför allt väldigt bekvämt.
En vanlig missuppfattning är att fantasygenren bara handlar om en flykt från verkligheten. Som att sagor inte skulle kunna lära oss något. Jag hoppas och tror att den föreställningen är så gott som motad i grind. Sagan om ringen, Harry Potter och Narnia, populära böcker som i sin tur blivit enormt framgångsrika filmer, har lärt oss att förstå fantasy på ett annat sätt än för bara drygt 30 år sedan.
Det handlar kanske någonstans om att fly verkligheten – men för att kunna se den som den verkligen är. I det verkliga livet kan barn fly in i en fantasivärld både som förströelse och terapi, och genom sagan lära sig att utveckla och förstå sina erfarenheter.
Potsdamer Platz i Berlin utgör ett på många sätt magiskt stadsrum som rest sig ur askan efter andra världskriget och med det nya millenniets intåg blivit ett centrum för nya världar, drömmar och fantasier. Det märks särskilt under filmårets kanske mest betydande evenemang, Berlins internationella filmfestival eller Berlinalen, som den populärt kallas.
Att slå sig fram som kvinnlig regissör eller dirigent inom operavärlden är stenhårt. På Göteborgsoperan arbetar man aktivt mot den skeva könsfördelningen, men ändå maler jämställdhetens kvarnar långsamt. Frågan är vad det beror på. Och hur det går att förändra.
Roligt att just Mattias Andersson inleder Studions nya verksamhet, som åtagit sig att spegla samhället. Han har nyligen gjort det på Angereds Teater, med sin publik och kritikerrosade föreställning The Mental States of Gothenburg. Likheter saknas inte med Den utvalda, men de ligger nog mer i Mattias Anderssons dramaturgiska metod: kondenserade bilder av samhällsrörelser i tid och rum.
I den avslutande delen i SFT:s graffitiserie diskuterar Jacob Kimvall med utgångspunkt från en julmålning vid Hötorget frågan varför graffitimålare ofta behandlar traditionsfyllda högtider i sin konst och vilket syfte graffitin har i det offentliga rummet.
© 2026 Fria.Nu