Om Mental States intervjuade vittnen till Göteborgs sinnestillstånd, så återfinns i den senares titelroll en kvinna som återvänder till uppväxtens förort för att ställa en fråga som först i slutscenen får ett svar. Hon hinner inte ställa den till de grannar och vänner som hon söker upp förrän hon förvandlas till katalysator för förträngda minnen. Pjäsen kastar långa skuggor bakåt och speglar samtidigt ett skede mellan då och nu.

Stycket har kallats mysteriespel men kan också betraktas som ett drömspel med huvudpersonen Lisa vandrande omkring i minnets barmarker sökande efter något borttappat.
I Karin Dahlströms geniala scenbild ligger bostäderna ihopträngda på ett grusigt golv, en miljonprogramslägenhet, där alla fått eget rum att isolera sig i, men som i slutscenen öppnas i ett varmt belyst kollektiv. Med vackert stiliserad regi kontrasterar Carolina Frände Lisas (Linda Rönnerfeldt) ungdomsironiskt spetsiga språkrytm med ett mer realistiskt speltempo hos dem hon möter.
I stabilt ensemblespel utmärker sig skådespelarna med rolltolkningar som gjutna i föreställningens sköna rytm. Bach och Händel ljuder i början innan spelets egen tonalitet djupnar i nyanserat avlyssnade rollkaraktärer. Här bor ett antal människor som representerar förortens minne, ta bara handbollstränaren Raimo, pensionerad göteborgare, uttrycksfullt spelad av Johan Karlberg, med arbetarbakgrunden inpyrd i replik och kroppshållning.

Bahador Foladi låter sin arbetslöse Vladi härligt glida mellan sanningens stadigare tungomål och trängs mot väggen i röstens undflyende glissandon, i genomskinlig uppgörelse med skarpsynta hustrun Bianca, i Anna Perssons snärtigt drivna spel. Mia Höglund-Melin imponerar som ensam mamma med barn och kvaddad karriär. Ylva Gallon gör Jill, en före detta klasskompis, nu nerknarkad på gårdens parkbänk.

Robin Stegmar spelar Patrik, en lika rörande som skrämmande, lika livsfarlig som livrädd, stammande, känslomässigt snedtänd kylskåpsförsäljare - en stark prestation med stor spännvidd. Det gäller även Mariann Rudberg, som ger sin äldre kvinna en längtan efter stillhet och ro, en kvinna som, i pjäsens mer mystifierande scener, står som tänkbar modell för Lisas egen uppväxt. Gå och se!