I torsdags invigdes den 57:e upplagan av Berlinalen med den franske regissören Olivier Dahans ambitiösa La Vie en Rose, en gripande biopic om nationalskatten Edith Piaf, fylld av tragik och olyckor som inte bara förbinds med Piafs lidande och passion utan med hela staden Paris, dess personligheter och artister. Filmen, som lyckligtvis når svenska biografer längre fram i vår, är den första av tjugotvå tävlingsfilmer på årets festival – tre nya visas varje dag och inte förrän nästa lördag avslöjas det vilken film som belönas med den prestigefyllda Guldbjörnen.Det enda pris som redan i nuläget är klart är festivalens hederspris, som i år går till 85-årige regissörslegenden Arthur Penn. Festivalen visar även ett retrospektiv med tio av hans mest kända filmer, däribland 1960-talsklassikern Bonnie & Clyde.

Det råder ingen tvekan om att festivaljuryn, under ledning av manusförfattaren och regissören Paul Schrader, står inför en tuff utmaning då årets tävling sett till såväl regissörsnamn som teman är en av de mest lovande på många år. Europapremiären av CIA-thrillern The Good Shepherd, Robert de Niros efterlängtade andra regiuppdrag, möter en lång rad europeiska veteranregissörer, däribland franska nya vågen-farbrorn Jacques Rivette med Balzac-filmatiseringen Dont Touch The Axe, tjeckiske Jiri Menzel med I Served The King Of England och danske Bille August med Nelson Mandela-filmen Goodbye Bafana. Sist ut på Berlinalen är det nya franska undret François Ozon som med sin engelskspråkiga Angel på förhand känns som en het utmanare till Guldbjörnen. Men hetast är kanske originelle koreanen Park Chan-Wook som följer upp Lady Vengeance med en än mer skruvad kärlekshistoria i Im a Cyborg, but thats ok.Det är naturligtvis svårt att finna gemensamma nämnare för en så stor mängd filmer, gjorda av sinsemellan väsensskilda konstnärstemperament, men många av filmerna i tävlan utgör tematiskt sett uppgörelser med vår allt mer komplicerade värld som styrs av både pengar och teknik, åter andra alster utnyttjar mer traditionella ingångar som krig och historiens vingslag som alltid ger eko i en stad som Berlin.

I skrivande stund har dock ingen av de ovan nämnda tävlingsfilmerna visats än, vilket naturligtvis leder till mastodontartade förväntningar samtidigt som det inte finns några garantier för att stora namn alltid förmår övertyga. Som vanligt förekommer det också en del festivalfilmer där man innerst inne känner att de blivit uttagna bara för att kunna locka de stora stjärnorna till röda mattan utanför Berlinale Palast. Inriktningen på betydande skådespelarnamn är något som Berlins filmfestival för varje år lagt allt mer fokus på och senare under festivalen väntas bland andra Matt Damon, Angelina Jolie, Jennifer Lopez, Clint Eastwood, Steve Buscemi och Antonio Banderas passera fotoblixtarna vid Potsdamer Platz. Det bör i sammanhanget nämnas att de tre sistnämnda herrarna bevistar festivalen i första hand som regissörer – aldrig tidigare har Berlinalen presenterat så många filmer med kända skådespelarnamn i registolen.Stjärnkavalkaden inleds emellertid redan under fredagskvällen (läs: i går, reds anm) då festivalen bjuder in till mångsidige amerikanen Steven Soderberghs omskrivna tävlingsfilm, det romantiska mordmysteriet The Good German, med bland andra huvudrollsinnehavarna George Clooney och Cate Blanchett på plats i Berlin. Filmen är gjord som en hyllning till 1940-talets film noir-genre – med svartvitt foto, studiomiljöer och stiliserat skådespeleri. Någonstans under arbetets gång kan idén ha låtit strålande, men slutresultatet är platt och intetsägande, trots att Cate Blanchett för femtielfte gången är makalös. Det är så illa att man bara längtar tillbaka till det riktiga 1940-talet.

Till sist är det glädjande att svensk film, som de senaste åren förekommit mycket sporadiskt på de stora filmfestivalerna, finns tämligen väl representerad i Berlin: Anders Nilssons När mörkret faller visas i den tunga sidosektionen Panorama och härom veckan fyrfaldigt Guldbaggebelönade Förortsungar finns uttagen i kategorin Generation Kplus (tidigare Kinderfilmfest). Filmens stjärna Gustaf Skarsgård är dessutom utvald som Sveriges Shooting Star, det vill säga landets mest lovande filmtalang. Därutöver visas tre svenska kortfilmer på festivalen, dels reklamfilmsregissören Andreas Tibblins första spelfilm När Elvis kom på besök, dels de animerade Pilgiftsgrodorna av Johan Hagelbäck samt Ville och vilda kanin av Lennart och Ylva-Li Gusafsson, samtliga tre i sektionen Generation Kplus. Än mer kuriosavärde med Sverige-koppling återfinns på den specialvisning där festivalen visar de allra första filmer som Greta Garbo medverkade i – reklamfilmer för Pub och Konsum.