Viljornas kamp - filmen om Fi har fått mycket kritik för att den visar på de splittringar som finns inom partiet - den fokuserar mer på inre stridigheter i partiet än på politiska sakfrågor, säger kritikerna. Personligen tycker jag att det är just personerna bakom Fi, deras konflikter och deras privata problem som utgör Fi:s politik.
Genom att fokusera på medias makt omvandlar dokumentärfilmaren Liv Weisberg Fi:s partiprogram till praktik. Hon förklarar varför partiet kom att bli så splittrat, hon avslöjar de intressen som ligger bakom tystandet av Fi och hon förklarar vad det egentligen är som gör ett feministiskt initiativ så radikalt.

Gudrun Schyman står på ett stort torg och under ett appelltal frågar hon alla partier i de valstugor som omger henne om de är för jämställdhet. Samtliga partier svarar ja. Om alla verkligen är för jämställdhet, borde vi då inte leva i ett jämställt samhälle?

Feministiskt initiativ pratar väldigt sällan i termer av just jämställdhet, istället sätter man ribban högre. Man diskuterar många tunga politiska sakfrågor som rasism, hbtq-rättigheter och sexism, samtligt ur ett intersektionellt perspektiv. När jag ser Viljornas kamp förstår jag att Liv Weisberg lyckats omsätta den politiska agendan till pedagogisk praktik.
Då Weisberg frågar Devrim Mavi om de nazistiska dödshot som riktats mot henne börjar Mavi skaka, en tår stoppas hårt av hennes tröjärm. Tiina Rosenberg sitter hemma i sin soffa och erkänner ärligt inför kameran att hon är rädd... Mediedrevet mot Rosenberg kom att bli det längsta i svensk historia.
Viljornas kamp visar på ett genuint sätt upp det våld som utövas mot kvinnor, den visar på flatskräck och på häxifieringen och jakten av feminister och inte minst visar den på den sociala struktur som i mångt och mycket omöjliggör kvinnligt makthavande såväl på den politiska arenan som den mediala.
Fi blir bemötta med öppet våld på gator och torg och jag kan inte annat än häpnas över vilket stort hot Fi följaktligen måste utgöra för dessa våldsverkare.
Viljornas kamp är inte främst en film om stridigheter inom Fi - det är en film om den strid och kamp som Feministiskt initiativs medlemmar för varje dag. Kampen för att få vara den man är. Kampen för demokrati.
Liv Weisberg blottar politikens innersta väsen. Filmen visar människor som brinner för sin sak och som faktiskt vill någonting. Partiets talespersoner lyckas på ett magiskt sätt krossa den tjocka tv-skärmen, de lyser igenom med sina blickar och sina viljor på ett alldeles särskilt sällsynt sätt.
Weisberg avslutar sin film med att konstatera att "Feministiskt initiativ siktar mot EU-valet 2009."
Jag väntar med spänning på att få se hur det går.