Normbrytande nyheter
"Hon lyckas dra in mig på toaletten igen och kopplar nytt stryptag. Sen fortsätter misshanden, samtidigt som hon hotar och skriker att hon ska döda mig."
Så berättar signaturen Flora om överfallet på en nattklubb för tre år sedan, som ledde till att hon anmälde en vännina för mordförsök.
Hon berättar också om smärtorna och rädslorna efter den traumatiska händelsen.
En tioårig flicka har blivit brutalt misshandlad av ett okänt tonårsgäng på en lekplats i Tyresö.
Flickan kräktes blod av sina skador då hon kom hem och vågar idag inte gå samma väg ensam, enligt Aftonbaldet.
Jag lider med henne.
Kan föreställa mig fasan i att vara tio år och bli halvt ihjälslagen av tre monster som dykt upp från ingenstans.
Jag lider med henne.
Men jag lider ännu mer med monstren.
De bortglömda änglarna ingen vill kännas vid.
Så har det hänt igen. En hora har blivit våldtagen.
För andra gången i år är den så kallade Stureplansprofilen anklagad för våldtäkt, den här gången av en tjugotreårig kvinna som säger att hon utsatts för det på nattklubben Patricia och i en lägenhet på Söder.
Förra gången friades han av tingsrätten eftersom han inte ansågs ha förstått att tjejen inte ville.
Efter moget övervägande bestämmer jag mig för att sluta tillverka konst. Under mycket funderande på konsten, marknaden och kapitalet, där marknaden alltid verkar vara viktigare än konsten, har jag insett det fåfängliga i att kämpa för konstens roll utanför marknaden.
Det ösregnade den kvällen jag mötte det jag trodde var mitt livs största kärlek. Kroglivet.
Gatorna låg svarta och blöta, liknade förrädiska sumpmarker som hotade att sänka hela stan ner i ingenting.
Jag tror det fortsatte regna i flera år.
Det finns två typer av människor: de som blir sötsugna efter maten och de som inte blir det.
Jag tillhör definitivt efterrättsmänniskorna. Det spelar absolut ingen roll hur mycket som jag har ätit, nöjd blir jag inte förrän jag får något sött på slutet.
Livspussel-ångest. Arbetslivs-ångest. A-kasse-ångest. Värk-ångest. Tid för barnen-ångest. Handla och äta nyttigt-ångest. Motionera-ångest. Köpa saker till hemmet och konsumera så att Sverige går runt-ångest.
Livet innehåller för många ångestframkallande faktorer. När ska vi egentligen ha tid med allt? Och måste vi göra allt?
Människor som känner och tänker skickar vi idag till kuratorer som, efter några veckors väntetid, hjälper dem hantera sitt inombordskaos som egentligen bara är sunt förnuft. Sunt förnuft är bannlyst idag när du bara ska acceptera och genomföra det som krävs. I en demokrati får du säga vad du tycker men du måste göra det du blir tillsagd.
Vi får dagligen nya rapporter om vad som är nyttigt och vad som inte är det. Budskapen är både många och dubbla och det är verkligen inte lätt att veta vad och vilka man ska lita på.
En kväll som denna är media fullt av inslag om hur ungdomen super och att vuxna inte tar ansvar.
Finns det någon skillnad mellan generationerna?
Om man är ärlig, typ?!
© 2025 Fria.Nu