När jag och min man går på fin restaurang beställer han förrätt och varmrätt, medan jag tar varmrätt och efterrätt. Ibland har jag faktiskt funderat på att ta förrätt och efterrätt och helt enkelt strunta i varmrätten.

Det är nästan som om jag har en särskild efterrättsmage som också måste få sitt. Dessutom verkar det som om chokladen, glassen eller vad det nu är, inte tar någon plats, utan bara rinner ut i kroppen och lägger sig som bomull runt hjärtat.

Fast i själva verket så är det förstås ”dessert-hjärnan” som vill ha tillfredsställelse. Hjärnans lustcentra påverkas ju av det som är sött och fett. Det ger oss helt enkelt en välbehagskänsla. Vissa av oss påverkas mer och andra mindre.

Min man brukar reta mig för mitt efterrätts-sug, men vad stoppar han i munnen då? Jo, snus!  Är det bättre det? 

Det här skulle ju inte vara något att bekymra sig om, om det inte vore för att efterrätterna som man längtar efter ofta är väldigt energirika. Visst kan man äta frukt som dessert, men vi efterrättsmänniskor nöjer oss sällan med det. Det ger helt enkelt inte den kick som vi söker.

Ett sätt att lösa problemet med är att helt enkelt vara envis och inte bry sig om sitt sug. Om man orkar avstå någon vecka från sötsaker, så brukar suget avta och det kan ju vara en befrielse om man verkligen tycker att det är ett problem.

Jag har löst det med att planera in en godsak efter varje middag och då ser jag till att det finns plats i min matdag för det. Det fungerar inte att ställa fram en två liters glassförpackning och tro att jag bara ska kunna ta en liten portion. Det går inte!


Istället så bestämmer jag mig för en specifik mängd av det som jag för tillfället tycker är godast, en portionsbägare med glass, en daim, ett par bitar mörk choklad eller något annat. Sen sätter jag mig och njuter! 

Katarina Holm-Johansson