Jag kan inte för mitt liv fatta att någon ifrågasätter att människor inte får sitt pussel att gå ihop. Nyligen kom en rapport som berättade att 62 procent av TCO-medlemmarna vill ha mer tid med barnen.  

06.25-07.40 på morgonen samt 19.30-20.30-22.00 på kvällen. Det är då jag ser mina barn i veckorna om jag jobbar heltid. Det är under denna tid jag ska lära dem vett och etikett och vikten av att vara en bra kamrat. Jag ska se till att de hjälper till lite med sysslor i hemmet och att de får lugn och ro och naturligtvis måste de få leka med kompisar också.  

Jag ska hinna lyssna på deras funderingar och drömmar och gosa lite. Jag ska se till att de gör läxorna och kanske hjälpa dem lite på traven.  

Jag skall också ta hand om en del av hushållssysslorna. För vissa dagar jobbar vi lika mycket jag och mannen, ibland jobbar jag mindre. Jag har dock ett fysiskt krävande jobb som gör att jag måste ta't lite lugnt så att inte mina slitna axlar och min musarm börjar värka igen. 

På helgen ska jag hinna göra det jag inte orkat i veckan och umgås med mina barn - jag längtar så…  

Följande meningar hämtar jag ur boken ”Finn ditt inre lugn” av Ainslie Meares:

"Ångest skadar vår livskvalitet mer än något annat. Den uppfattas som nervös spänning och en obehaglig oroskänsla. Ångest orsakar alla våra psykosomatiska besvär och sjukdomar. Den orsakar den otäcka känslan i magen och i hjärtat när vi inte klarar stressiga situationer. Den ger upphov till magsår, högt blodtryck och hjärtattacker. Den framkallar astma och huvudvärk. Ångest stör matsmältningen och menscykeln och vår sömn."

Ord går som spjutspetsar rakt in i hjärnan.

Ångest orsakar alla dessa symptom men vad värre är, säger författaren, driver den oss till att inta försvarsattityder som aggressivitet, försagdhet, misstänksamhet, snålhet och själviskhet och gör oss till sämre människor än vad vi skulle kunna vara. 

Ångest ökar också smärtupplevelsen. Smärtor blir mycket värre när man är spänd. Vi har också en inbyggd förmåga att minska vår ångest men vi kan inte utnyttja den förmågan om omständigheterna är ogynnsamma. Kroppen kan lättare läka fysiska skador om förhållandena är lämpliga.  

Vid ett benbrott måste benet fixeras i rätt läge, vid hög feber måste kroppen vila. Vid ångest handlar det om att låta själen uppnå ett tillstånd av ro och stillhet. I denna bok beskrivs vägen till stillhet och ro för att lära oss att hantera det vi utsätts för.

Allt faller på plats när jag läser denna bok. Det är det här vi lider av i Sverige, det är därför vi är som vi är mot varandra: vi har ångest. Alla sjukdomar härstammar ur ångest och stress framkallar denna fruktansvärda åkomma.  

Det gäller att läsa allt man kan komma över, ta åt sig de bitar man tror att man klarar av och göra som man känner är rätt. Huvudsaken är målet: att må bättre. Det är en mänsklig rättighet att få må bra. 

Jag blir mörkrädd av vad jag hör av bekanta och obekanta. Alldeles för många har ångest över att inte räcka till och inte hinna med. Vi lägger för mycket tid på att pendla till och från jobb, vi ska hinna engagera oss i våra barns aktiviteter, sköta våra hem och uppdatera våra stressade hjärnor med information hela tiden. Ständigt uppkopplad, närvarande, alert, aldrig någon stillhet eller ro för själen. Aldrig tillräckligt med tid för annat än oss själva. När ska vi inse att det är fel?  

Såsom anställd i ett statligt bolag som skurit ner kraftigt under ett decennium har jag i tio, tolv år stått ut med sakta ökande press. Jag har växt in i den. Vi har stått där med darrande ben och darr på rösten. Att vara utsatt för människors missnöje tär kraftigt på den mänskliga hjärnan, speciellt när man känner sig väldigt ensam.    

Det är ju så självklart att när kraven minskar på oss blir upplevelsen av stress mindre, likaså om vi har rätt utbildning, förutsättningar och karaktär för det vi utsätts för. Vi som jobbat under de sista 15 åren och inte är robotar med pansar tillhör den skara som är sjukskrivna för stress eller för sjukdomar relaterade till stress. Vilka sjukdomar är inte det? sa min läkare sist jag frågade.  

Lika självklart är det att har man ett arbete som innebär omvårdnad och ansvar för andra som är beroende av en måste man få ledigt ibland från den sysslan, för att få återhämtning och vila. 

Så sätt dig med penna och papper och skriv ner allt du gör som ger dig ångest i livet. Allt du gör fast du inte hinner. Sen tar du och rannsakar dig själv och stryker det du inte vill. Du kommer att komma fram till två saker som du måste:

1. Ha ork och tid för dina barn  
2. Ge dig själv tid  

Det finns inget som är viktigare. Det här har högsta prioritet. Finn ditt sätt att komma dit. Ta hjälp om du behöver men gör det innan det är försent och du också hamnar i den berömda väggen. Vägen tillbaka är så lång, så lång.   

Stanna upp och lyssna. Lär dig vad kroppen behöver och ge den det. Du kommer att få så mycket tillbaka.

Inte minst av dina barn.