Alla skulle ut i kväll för det bästa bandet skulle spela. Litt skulle sjunga flera låtar och hon var ju lite kär i honom. Fast mest kär i Benke var hon, han var mest spännande och kul. Uppe i en björkdunge strax bredvid fritidsgården delade de på flera flaskor Vino Tinto och det kändes lite oroligt i magen redan då, helt klart.

Att få dansa var inte svårt, det var fullt av kompisar som han dansade med. Twist, bugg och tryckare.

Nu kände hon av magen igen och drog sig mot utgången - och hann precis ut och in i buskarna för att kräkas surt vin. Var fanns Benke? Antagligen var han full själv och inte så lätt att få tag i nu.

Men kompisarna kom ut och Litt var med dem och undrade hur hon mådde. Sista biten till huset där hon bodde, fick han bära henne. Han satte försiktigt ned henne utanför huset men hon rasade ihop över cykelstället och slog sig rejält. Smärtan kändes inte så mycket genom ruset.

Hon kom i säng med en stor portion tur. Ingen hade vaknat av hennes hemkomst. 

Sängen kändes skön mot den värkande kroppen. Litt var en hygglig kille. Inte så tuff som Benke. Undrar vart han tog vägen förresten?

Sömnen grep henne och som den femtonåring hon var bekymrade hon sig inte mer.

-------

Alla skulle på festen hos Mia i kväll. De förfestade hos Sara som delade en egen våning med sin storasyster i föräldrahemmet.

Hos Mia var det full fart på festen när de anlände och musiken var högt uppskruvad. Här fanns öl och cider i mängder. Sara kände att hon inte hade så mycket kontroll längre när hon lutade sig mot Kalle. Han var verkligen gullig i kväll. Han var faktiskt riktigt snygg. Att hon inte sett det förut.

De stod i trädgården och flamsade när någon ropade på Kalle och han släppte henne. Hon rasade rakt över en kantsten och slog i ansiktet ordenligt. Blodet rann över kläderna, hennes vänner hjälpte henne till duschen och med att byta kläder. Kalle följde henne hem och hon var tacksam för det, för hon hade nog inte fixat det själv. Hon såg sig i spegeln och flämtade till - hon såg ut som Hulken.

Hon ville gå in till mamma och berätta, men varken vågade eller orkade.

Sömnen grep henne direkt, lika förskonande som den gripit hennes farmor, den där gången på Valborg för länge sedan.