– När vi pratade om den här idén i början var det en galen idé som kanske inte skulle få några pengar eller hjälp men vi ville i alla fall försöka berätta. Nu har vi fått hjälp från många människor och organisationer men det viktigaste är att människor lyssnar på oss nu.

Tåget kommer att stanna längs vägen på olika platser för samtal, debatter, filmvisningar och symboliska hantverksworkshop. Med sig ska de ha ett vardagsrum som de ska ställa upp på varje ny plats.

– Vi ska bygga ett vardagsrum som ska bli som en symbol, en signatur dit vi kommer. Det ska vara en mötesplats att träffas och prata, säger Gabriella Jacobsson som också är med och anordnar stafetten.

Abbas Ahmadi kommer likt Ali från Afghanistan och även han ska gå med i vandringen.

– Jag går i tåget för att det finns så stora problem och jag vill informera om hur det ser ut. Flyktingar tvingas fly sina hemländer och måste sedan gömma sig i arton månader eller två år, om man får avslag måste man vänta i fyra år – det är ett helt liv! Vi tvingas fly, lämna våra familjer och här är vi rädda för polisen som jagar papperslösa. Vi kan bara hoppas på en förändring, det är därför vi går.

Både Ali Ahmadi och Abbas Ahmadi är glada för det stora stödet och uppmärksamheten Asylstafetten har fått, men är ense om att berättelserna är det viktigaste med hela vandringen.

– Det är en stor skillnad mellan det regeringen och Migrationsverket säger och det som är verkligheten. Jag har förlorat sju år av mitt liv. Vi kanske inte kan göra något, vi kan kanske inte förändra något, men det viktigaste för mig är att berätta om mitt liv, säger Ali Ahmadi.