Det hela började för fyra år sedan då konstnärerna Ditte Ejlerskov och EvaMarie Lindahl fick frågan från dr Petra Lamers-Schütze om vilka kvinnor de ansåg borde publiceras av Taschens världkända encyklopedi i konsthistoria. Men förslagen ansågs inte hålla måttet för Taschen trots deras egna snedvridna könsfördelning. Av 97 publicerade böcker är 92 manliga konstnärer. Nu, fyra år senare, publicerar de en lista och utställning på hundra kvinnliga konstnärer som borde ingå i Taschens serie.

– Vi försökte anamma Taschens metod. De vill ha personer som de kan sälja böcker med. Vi fokuserade på att hitta personer som har eller har haft en erkänd karriär och som varit aktiva i sin samtid, personer som Taschen inte kan säga nej till, säger EvaMarie Lindahl.

I samband med utställningen har de också skickat ett mail till dr Petra Lamers-Schütze och bifogat den lista de tagit fram.

– Vi skickade brevet kvart över tolv i natt och nu har hon sin chans att svara. Antingen ställer vi ut hennes svar eller så kanske vi går direkt till tryck och får vara med och skriva de här böckerna, säger EvaMarie Lindahl.

Att hitta kvinnliga konstnärer var inte en svår uppgift, det stora problemet var istället att försöka göra ett urval.

– Det säger en del om Taschen och konsthistoria i sig. Det spelar ingen roll om du som kvinnliga konstnär var en succé på exempelvis 1600-talet, du överlever inte i konsthistorien in på 2000-talet, det är det som är problemet. Det enda du behöver göra för att finna dem är att titta på samtiden istället för att titta på vår version av historien där människor, eller snarare män, skrivit ur kvinnorna ur historien, säger EvaMarie Lindahl.

Taschens serie, liksom konsthistorien i stort, har inte bara en snedvriden könsfördelning utan är också icke-representativ på andra vis menar Ditte Ejlerskov och EvaMarie Lindahl.

– Konsthistorien har en västlig blick. Precis som det finns en bok som heter Women in arts finns det en väldigt liten bok som heter African art som Taschen har gett ut. Det säger mycket om den vit mannens koloniala blick på konsthistorien, säger EvaMarie Lindahl.

– Det finns flera bokserier om arkitektur och om olika former av ismer inom konsthistorien. Det finns en om futurism, en om kubism och så finns det en bok om afrikansk konst som rymmer alla tider och en hel kontinent. Alltså får fem män på en gata i Paris lika stort utrymme som en hel kontinent i all tid. Det kanske blir nästa projekt att titta på, säger Ditte Ejlerskov.

Utställningen kommer att finnas på Malmö Konsthall till och med den femtonde juni och kommer därefter att turnera. De planerar också en kväll på konsthallen där människor ska samlas för att skriva in kvinnorna på listan på Wikipedia.

– Wikipedia är fri och öppen för alla och ett format som går att förändra snabbt. Vi planerar att ha ett så kallat “edit-aton” under Nordiskt feministiskt forum i juni, där vi ska skriva in de här kvinnorna tillsammans, säger Ditte Ejlerskov.

Deras förhoppning med utställningen är att Taschen ska publicera fler böcker om kvinnliga konstnärer, men också att andra ska ha möjligheten att få upptäcka kvinnliga konstnärer som glömts bort i historien.

– Vi vill att någon ska få samma upplevelse som jag och Ditte har fått där vi upptäckt konstnärer vi inte visste något om innan.

En äldre man som bläddrar bland böckerna frågar plötsligt konstnärerna varför den Malmöfödda konstnären Eric H Olsson inte är med i utställningen.

– Om han skulle vara med skulle vi ju tillföra en till man till konsthistorien. Vet du vem Hannah Ryggen är? Hon föddes också i Malmö, säger EvaMarie Lindahl.