Det ovanstående är ett scenario som utspelade sig under lördagsförmiddagen den 15 oktober utanför en av de mest frekvent besökta butikerna vid denna tidpunkt (topplistan för de mest besökta butikerna i landets städer ockuperas dessvärre av kedjans resterande butiker under lördagarna), där jag gladeligen stod skramlandes pengar till Världens barn. Nu skulle ju varje individ med en gnutta humanitet i kroppen önska att det ovanstående scenariot utspelade sig vid alla kontakter med stadens upplysta individer och att göra något gott för mänskligheten uppfattas som en positiv upplevelse av våra medmänniskor. Vill du sudda ut den villfarelsen, ikläd dig en organisations ”Miss universum-band” samt insamlingsbössa och du är redo för en resa i ett solidariskt skymningsland.

Självklart är det en övervägande positiv känsla av tillfredsställelse jag bär med mig när jag avlägsnar mig från platsen. Två fulla bössor på fyra timmar kan bara betyda att mänskligheten bär ett gott anseende i den här delen av världen. Många individer stannade till och skänkte pengar flera gånger, samtidigt som de skänkte fina lovord över insamlingen.

De människor som dock imponerade mest var de som, likt barnen som insamlingen hjälper, förlorat i kampen mot samhället eller mot en, eller flera, av de otaliga droger som florerar i staden. När en individ som lever i umbärande själv delar med sig av pengar de inte har, till individer som också lever i umbäranden, då övermannas misstron mot mänskligheten av ett överväldigande hopp om solidaritet. Men säg den värme som håller för evigt och den lycka som varar längre än till nästa motgång.

Trots de trevliga, för evigt inpräntade, minnen som beskrivs ovan, så är det ändå de mindre trevliga händelserna som invaderar det undermedvetna. Det går inte att i detalj förklara olika händelseförlopp, utan endast att beskriva de olika personligheter som uppenbarade sig. Under de fyra timmar jag idogt önskade god morgon/middag, tilläggande ett ärligt bilförsäljarleende, var jag stuntals endast en vandrande vålnad. Jag fick erfara den nonchalans och kyla som många av mina medmänniskor utanför samhället erhålls (hemlösa, alkisar med flera), vilket givetvis sänkte moralen en gnutta, dock utan att fördriva min vilja att samla in så mycket pengar som möjligt.

Bland dessa avståndstagande människor fanns det självklart de som inte förstod vad det handlade om och de är ursäktade. Bland de ursäktade finns också de som skänkt pengar tidigare, vilket en del som inte reagerade på tilltal säkert hade gjort. Däremot fanns det de individer som mycket väl förstod vad som utspelade sig, men agerade nedlåtande. Även om du inte uppskattade min uppenbarelse och mitt tillvägagångssätt, så bör du visa respekt mot barnen vars liv kommer att bli förbättrade genom insamlingen.

Anledningen till att jag dryftar detta är inte att du ska ge pengar, även om det är syftet insamlingen, utan det handlar om ett enkelt uppmärksammande av hela saken och ett nej tack i det läget är inte för mycket begärt. Jag kan köpa argument som handlar om att du inte litar på att pengarna når fram eller gör nytta. Att du inte av princip skänker pengar till välgörande ändamål är också ett godtagbart försvar, men det är för mig en kränkning av de behövande barnen:

• att du inte riktar blicken mot den som tilltalar dig.

• att du skrattar hånfullt åt anledningen till insamlingen. Motargument mottages gärna utan att det är kryddat med hånfullhet.

• att du inte svarar med ett leende och säger nej; nej tack eller några andra respektfulla fraser.

• att du svarar ja på frågan om du vill stödja saken och sedan bara går.

Nu ska dessa ”kränkningar” inte enbart koncentreras till denna insamling, de bör även appliceras på andra organisationers viktiga insamlingar. Självklart ska du också visa respekt för personer som anses stå utanför samhället (hemlösa, alkisar med flera). Jag kan även drista mig till att ett nej tack, leende eller motargument även bör riktas mot ”förlorade” individer (medlemmar av mindre tillitsfulla samfund, människor utnyttjade av ligor för att tigga, medlemmar av rasistiska riksdagspartier med mera).

Självklart är de ovanstående punkterna något som bör försvinna från vårt samhälle i stort och vår respekt för varandra öka, oavsett vår bakgrund eller vilka vi är nu. Dessvärre kommer det att fortsätta så länge regeringar, företag med mera premierar individen istället för kollektivet. Men det är du som har kraften att försöka förändra detta genom att du inte använder några av kränkningarna i ditt agerande. Annars är risken att du med ditt agerande ser till att ge bränsle åt en fortsatt fördömande och osolidarisk värld, speciellt om det finns barn som bevittnar ditt beteende.