Att förbjuda religiösa friskolor med motiveringen att de skapar segregation är en valtaktik av Socialdemokraterna för att antingen vinna tillbaka invandrarkritiska och antimuslimska väljare som har flytt till SD eller locka nya väljargrupper. Även om förslaget riktar sig mot alla religiösa skolor (med undantag för judiska), visar kopplingen till ”segregation” vilka grupper man riktar förbudet mot. Det är inte alls förvånande att förslaget kommer lagom innan valet. Detta gör att Sverigedemokraterna måste känna sig väldigt bekymrade i ett läge där etablerade partier tävlar om att locka till sig deras väljare genom att anamma deras antiimmigrations- och antimuslimska agenda.

Socialdemokraternas förslag om förbud mot religiösa friskolor legitimeras genom att vara en åtgärd mot den ökade segregationen i landet. Detta måste ses mot bakgrund av att Socialdemokraterna och Alliansen sedan 1990-talet har infört en ohämmad nyliberalisering av samhället där välfärdsstaten försvagats, privata företag gör stora vinster och marginaliseringen och segregationen växer som aldrig förr. Vilka är ansvariga för en sådan utveckling? Är det marginaliserade grupper själva som tycker om att vara fattiga, ha sociala problem och leva med det dödliga våldet i vardagen? Har samhällets mäktiga maktapparater ingen roll i samhällsutvecklingen?

Det verkar finnas en rörande konsensus i den svenska politiska sfären att politiska beslut inte har att göra med den ökade marginaliseringen, utan att vad som saknas är mer av ”batongpolitik”. Alliansregeringen trodde starkt på att de kunde piska fram integration genom att vara hårdare mot marginaliserade grupper och anställa fler poliser som skulle stationeras i marginaliserade områden. De misslyckades och lämnade efter sig ett Sverige som var mer marginaliserat än någonsin 2014. Sådan politik har visat sig vara ineffektiv i andra länder och baseras på ”de jämlika marknadskrafterna” där de grupper som ”gör rätt för sig” blir integrerade och de som ”inte gör rätt för sig” blir segregerade. En sådan förenklad förståelse av integration riskerar den sociala sammanhållningen i samhället och förstärker socioekonomiska, kulturella och politiska klyftor.

Socialdemokraterna påstår att religiösa friskolor ökar segregationen. I all analys av politiska påståenden måste man se vad det är som överbetonas och vad det är som antingen underbetonas eller döljs. Påståendet grundar sig på en föreställning om att kommunala och andra privata skolor är helt icke-religiösa och integrerande. Forskning har många gånger visat att de kommunala skolorna som så stolt tas upp av socialdemokratiska företrädare som inkluderande och motsatsen till religiösa friskolor har varit och är exkluderande och diskriminerande mot elever med invandrarbakgrund. Skolböcker genomsyras av antimuslimism och en hel del skolpersonal har rasistiska och diskriminerande attityder mot elever som de inte anser tillhöra kategorin ”goda integrerade kristna Vi”.

Småbarn som dras till kyrkorna för olika högtider där präster får berätta om den kristna tron och skolavslutningar i kyrkan betraktas inte alls som religiösa aktiviteter utan som en del av ”vårt kulturella arv” som det står att läsa i skolböcker.

Segregationen kan inte heller reduceras till att gälla marginaliserade grupper. Man glömmer oftast att det har varit överklassen som under historiens gång valt att segregera sig och inte blanda sig med fattiga i samhället. Har regeringen någon politik för att bryta denna sorts segregation? Det är korrekt att segregationen motverkar den sociala sammanhållningen i samhället och försvagar sociala band mellan olika grupper men den kan inte bekämpas och elimineras med piska och förbud. Segregationen i skolor, i boende, på arbetsmarknaden och i politiken är konsekvensen av ökade socioekonomiska, politiska och kulturella klyftor som har förorsakats av politiska beslut och de ohämmade marknadskrafterna som har härjat fritt.

Människor som inte ser sig representerade i det offentliga och är utsatta för negativ särbehandling och rasism har under historiens gång visat att de väljer att avskärma sig från ett samhälle som inte ser dem som likvärdiga medborgare och medmänniskor. Judiska getton har varit ett exempel på detta. Därför är majoriteten av de muslimska friskolorna ett resultat av marginaliseringsmekanismer som finns i det svenska samhället.

Politiska partier i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet måste se sin egen roll i skapandet av ökade marginalisering och segregation som har skapats på grundval av deras politiska beslut. Det hjälper inte att avsäga sig allt ansvar och rentvå de starkaste institutionerna i landet och säga att segregationen är någonting som fattiga och segregerade människor väljer själva.

Integration kan inte tolkas som att ”vill ni bli integrerade måste ni först bli som oss”. De kommunala och fria till synes ”icke-religiösa” skolorna måste reformeras och rasismen och diskrimineringen där som drabbar många svenskar med muslimsk bakgrund bekämpas för att eliminera behovet av alternativa skolor grundade på religiös tro.