Nervkittlande thriller
Litteratur
Litteratur
Ett makabert fynd uppdagas vid en utbyggnad av en väg i det lilla samhället Södra Möre i Småland; ett skelett av en människa med resterna av vingar som skjuter ut från skulderbladen. Samtidigt med denna upptäckt återförenas fyra barndomsvänner i trettioårsålder efter lång tid och de verkar ha någonting med det nedgrävda skelettet att göra. Henrik Kullanders roman Någonting odödligt låter spännande, men det är den inte.
Har Disneyfabriken drabbats av idétorka? Tydligen är så fallet eftersom man låter den gamla asfaltsbubblan Herbie rulla ut på vägarna igen. För sjätte gången i ordningen. Vill minnas att jag skrattade gott åt den första filmen i serien, Gasen i Botten Herbie! (1968), men på den tiden tillhörde man ju liksom rätt målgrupp. Herbie modell 2005 får mig på sin höjd att flina lite grann - som när 80-talsikonen Matt Dillon hamnar i handgemäng med en störtförbannad folka.
Undergången är nära. De rika gömmer sig inne i sina lyxiga palats och på gatorna får de fattiga slåss för sin överlevnad. Är det äntligen någon som gjort en kritisk film om det nya Sverige - valfrihetens förlovade land? Näpp, det är ännu en amerikansk zombirulle av maestron i genren - George A Romero
I boken Göra det som dig behagar berättar Christer Priwe om sig själv från uppväxten i en by på Söderslätt till sin nuvarande tillvaro som sextioårig tandläkare verksam i Malmö. Mellan dessa rätt alldagliga ändpunkter ryms ett ovanligt händelserikt liv, som varit heterosexuellt fram till trettio års ålder och därefter starkt präglat av en smärtfylld komma ut-process.
Solen sken, Livets ord patrullerade, polisen tycktes vara överallt och Capleton manade till respekt för universella rättigheter istället för mord på homosexuella. Ivar Andersen skriver om en festival som inte riktigt är som alla andra.
En gång i tiden gick jag en teknisk filmutbildning. Med teknisk menar jag att det var riktigt hands-on: det handlade om att rita storyboards, att sätta ljus, ta upp ljud, ladda en filmkamera och klippa film.
- Det är ganska fantastiskt. Alla inblandade har ställt upp gratis och dessutom arbetat på fritiden med allt som har behövts runt omkring. Vi har skrapat ihop en budget på femtiotusen kronor och vi är trettio personer på scen och sammanlagt kanske femtio inblandade i projektet, kommenterar regissören Nils Pilotti UngaTurs nya uppsättning.
Robert Guèdiguian tar oss återigen med till förortskvarteren i Marseille. I Min pappa är ingenjör står kärleken i centrum. Utan den riskerar samhället att gå under. När temperamentsfyllda Guèdiguian behärskar sina starka känslor lyckas han också beröra.
Det mångkulturella samhället känns många gånger som en utopi. Visst lever vi idag i ett samhälle med många kulturer men det känns också som de lever sida vid sida med vattentäta skott emellan. I Zbigniew Kuklarz debutroman Hjälp jag heter Zbigniew är medicinen mot svåra kulturkrockar ett gott skratt.
© 2026 Fria.Nu