Titel: Ockupanterna

Författare: Thomas Kanger

Förlag: Nordstedts

'För att människan förvägras sin rättmätiga plats' svarar en av de intressantare karaktärerna i Thomas Kangers nya bok 'Ockupanterna' på polismannens fråga om varför terrorister vill ta revansch på samhället. Karaktären är en äldre judisk juvelerare, överlevare från Birkenau, intressant därför att han får stå för den mer moraliska delen av analysen i boken.

Detta är en lite ny genre för Kanger som tidigare skrivit mer typiska deckare om Elina Wiik vid Västeråspolisen (Maria Lang-kännare kan knappast missa referensen), för 'Ockupanterna' är en klockren thriller. Persongalleriet är stort och mångfacetterat och på grund av detta kommer jag inte personerna speciellt nära, men kan ändå märka att intentionen hos författaren varit att teckna bakgrunder för att ge en djupare förståelse för karaktärernas handlingar, vilket gör historien så mycket mer intressant då den är ett tidsdokument om terror, dess bakgrund, orsaker och verkningar. Analysen av terrorismen är kanske lite otypisk för genren och vittnar om författarens journalistiska bakgrund och berättelsen är väl förankrad i såväl tid som rum.

En grupp terrorister ockuperar med hjälp av stulna stridsvagnar den lilla staden Korsör i Danmark, tar gisslan och håller stadens invånare i skräck. Den danske statsministern och hans rådgivare står handfallna inför detta och polis och militär koncentrerar sig mer på revirpinkning än försöker lösa situationen. I leken finns också några jokrar som bidrar till att göra detta till en riktigt bra historia, en gömd asylsökande, en förhandlande nykter alkoholist, en amerikansk vapenhandlare för att nämna några. Här finns också kloka, analyserande och reflekterande poliser med både hjärta och hjärna, och kanske lite tur också.

Jag har alltid gillat böcker där man får se alla sidor, det vill säga enkelt uttryckt följa både skurken och hjälten, så att man som läsare vet mest. Så är det i 'Ockupanterna', men nyckeln till upplösningen får man tillsammans med poliserna vilket gör slutet riktigt nervkittlande.