Läs mer på Syre!
Göteborgs Fria

Småcharmig barnfilm

Publicerad:   •  Uppdaterad:

Har Disneyfabriken drabbats av idétorka? Tydligen är så fallet eftersom man låter den gamla asfaltsbubblan Herbie rulla ut på vägarna igen. För sjätte gången i ordningen. Vill minnas att jag skrattade gott åt den första filmen i serien, Gasen i Botten Herbie! (1968), men på den tiden tillhörde man ju liksom rätt målgrupp. Herbie modell 2005 får mig på sin höjd att flina lite grann - som när 80-talsikonen Matt Dillon hamnar i handgemäng med en störtförbannad folka.

Kultur

Titel: Herbie: Fulltankad

Regissör:Angela Robinson

Distributör:BuenaVista International

Gordon Buford hette mannen som skrev novellen "Car-Boy-Girl" som låg till underlag för den första - och fortfarande bästa - Herbiefilmen. Underdog-perspektivet om en liten ynklig volkswagen-bubbla som gör sig gällande i racertävlingar med stora, farliga fartvidunder visade sig vara ett vinnande koncept. Men efterföljarna blev mer och mer ansträngda. Herbie avancerade till något av en revolutionär när han i Full Speed igen, Herbie! (1974) ledde ett uppror tillsammans med hundratalet andra små folkor. Målet var att stoppa en storbyggmästare att uppföra en skyskrapa som skulle förstöra ett helt bostadsområde. Vår kära bubbla kom att hamna i allt trassligare affärer då han i Herbie i Monte Carlo (1977) lurades att smuggla diamanter i bensintanken och i Herbie Vild och Galen (1980) befann han sig plötsligt i Brasilien och uppträdde som matador. 1997 blev Herbie TV-film och nu är han alltså ute och rör på sig igen. Med nyaste favvotjejen Lindsay Lohan (senast sedd i High School-satiren Mean Girls (2004) bakom ratten.

Lindsay ska tydligen hårdlanseras för kameran följer henne mest hela tiden. Nästan så den mänskliga folkan Herbie kommer i skymundan. Den här gången hamnar man mitt i NASCAR (National Association for Stock Car Auto Racing)cirkusen och farligaste konkurrenten är en viss Trip Murphy. Matt Dillon gör en ganska skön krumelur av den självupptagne divan Murphy. Efter roller i kultrullar som Outsiders och Rumble Fish (bägge inspelade 1983) spåddes Dillon att bli den nye James Dean. 50-talsrebellen Dean gjorde några få klassiska filmer, körde ihjäl sig i sin porsche, och blev en myt. Men vem vet - om Dean fått leva och bli gammal kanske också han hade tvingats agera i barnfilmer med självtänkande folkor? En annan 80-talsidol - skämtaren Michael Keaton - finns med i rollistan. Han föreställer Lindsays farsa och gör inte mycket väsen av sig.

Summa summarum är Herbie: Fulltankad en småcharmig barnfilm. Ganska så

idealisk för ungar och barnsliga föräldrar.

Germund Palmer
ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Påträngande bilder av frusna själar

Visst känns det som att svära i kyrkan men jag måste erkänna att jag länge haft ett spänt förhållande till den Roy Anderssonska filmkonsten. I mina mardrömmar har han dykt upp och stått där i sin filmverkstad och pratat en massa obegripligheter. Samtidigt är han ju en av dessa så förbannat få kulturpersonligheter som vågar ifrågasätta den rådande samhällsordningen. Och sådana ska man ju vara rädda om - inte rädda för! Men äntligen lossnade det. Gick och såg Roys bioaktuella Du levande (svenskt oscarsbidrag nästa år) och fann till min glädje att det här ju var riktigt bra. Filmen är gripande, rolig, tänkvärd - ja, allt det där som gör att man faktiskt vågar påstå att man skådat något av ett mästerverk.

Göteborgs Fria

Fylla, fotboll och danska skallar

Robert Lillhonga har gjort en riktigt fin liten debutfilm som landar nånstans mittemellan andra lågmälda småstadsskildringar som Fucking Åmål och Farväl Falkenberg, tycker GFT:s recensent Germund Palmer.

Göteborgs Fria

En familj i sönderfall

Filmhistorien lider inte precis brist på uppväxtskildringar där vi får följa små pojkars trevande steg in i den mystiska vuxenvärlden. En beskäftig berättarröst (inte sällan pojken själv) brukar förtydliga för oss i publiken och allt är sådär lagom vemodigt som det lätt blir när vuxna utforskar ett svunnet barndomslandskap. Men elvaårige Tommi (huvudperson i Cannes-prisade Allt om min pappa) snackar inte så mycket. Han låter tystnaden tala och ser på den förljugna omgivningen med tvivel i blick. Kim Rossi Stuart har gjort en lysande debutfilm där vi får följa helt vanliga människor med helt vanliga liv. Ett drama befriat från påklistrad sentimentalitet och som påminner oss om att spänningen faktiskt finns mitt i vardagen. Låt Hollywood behålla sina actionmanus och sin ytliga personteckning.

Göteborgs Fria

Ingen dans på rosor

Edith Piaf befinner sig åter i strålkastarljusets sken. Franske regissören Oliver Dahan har slagit på stort och gjort en över två timmar lång film om den lilla spröda chanteusen. Men Dahan (och medmanusförfattaren Isabelle Sobelman) tecknar ett alltför fragmentariskt porträtt av den mytomspunna artisten och utelämnar intressanta delar ur hennes liv.

Göteborgs Fria

Tragikomiskt om spända familjerelationer

Hon är ung, snygg och mitt i karriären. Jobbet som flygvärdinna passar henne perfekt och omgivningen låter sig charmas av det alltid lika bländvita leendet. Nina Frisk är hennes klämkäcka namn men bakom den perfekta masken gömmer sig en osäker kvinna. Masjävlar-regissören Maria Blom är tillbaka med ett nytt tragikomiskt drama som har alla chanser att bli en lika stor succé som föregångaren.

Göteborgs Fria

© 2025 Fria.Nu