Fransk ghettoroman av ung debutant

Snacka om tajming. Faïza Guènes (född 1985) debutbok kom ut strax före kravallerna i Paris och blev en stor succé i Frankrike. Nu är det svenskarnas tur att läsa om 15-åriga Doria som lever med sin mor i en ghettoliknande förort utanför Paris. Jag har bara sett dessa bostadsområden på tv, men såvitt jag vet får de våra svenska motsvarigheter att likna Djursholm.

Stockholms Fria

Can ger perspektiv på livet

Mustafa Can är en ovanlig skribent i Sverige. Inte bara för att han är född utanför Sveriges gränser, utan också för att han inte är det minsta ironisk. Ofta är han en hårsmån från att trilla rakt ner i klichéträsket, men inte en enda gång faller han över kanten. Kanske beror det på att han skriver direkt från hjärtat, utlämnande och personligt, men samtidigt allmängiltigt.

Sorglig och hisnande på samma gång

Cecilia Davidsson har etablerat sig som kritikerälskad novellist. Med sin ordknappa, Raymond Carver-inspirerade stil blev hon en av 1990-talets mest uppmärksammade debutanter. Det sista Cecilia Davidsson gör är att skriva någon på näsan.

Stockholms Fria

En bladvändare, men ingen bra roman

Peter föds i England i början av 1960-talet och får först vid 16 års ålder veta att hans biologiske far är östtysk. Hans mor vet varken vad fadern heter eller om han lever, och järnridån står mellan dem.

Stockholms Fria

Så mysigt att man inte vill att det ska ta slut

Det kanske mest slående med D Muttants kabaré är hur svältfödd man är på någon som talar öppet och ärligt om kvinnlig sexualitet. Detta kan låta underligt i en värld full av'frigjorda' Big Brother-brudar. Men faktum är att 99,9 procent av all den sexexponering vi påtvingas är gjord av och/eller för mannens ögon.

Stockholms Fria

Hon dansar med nationalskalder

Det började med Evert Taubes Min älskling. Ni vet, visan som går: 'Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen, skär'. I alla år har det ansetts självklart att visan bara kan sjungas av en man för en kvinna. Men Marie Bergman gjorde tvärtom och tolkade sången som en kvinnas hyllning till en man.

Nakenheten irriterar i störande självmordspjäs

När Teater Giljotin iscensätter den brittiska dramatikern Sarah Kanes sista pjäs klär skådespelerskan Tatyana Maneva av sig på underkroppen redan efter tio minuter. Det är effektfullt med tanke på textens innehåll. Hon står där i strumpor, skor, skjorta och kavaj men utan byxor och trosor, och när den första förvåningen har lagt sig infinner sig en stark känsla av sårbarhet. Som när man drömmer att man har glömt att ta på sig byxorna.

Stockholms Fria

Vi kanske är döda, fast vi låtsas att vi lever

Jag minns att mina föräldrar läste psykoanalytikern och författaren Thomas Böhm i samband med sin skilsmässa i början av nittiotalet. Sedan dess förknippar jag honom med krisande fyrtioåringar ˆ och som en händelse handlar hans nya roman Bortresta om just detta.

Stockholms Fria

Slarvigt om bögar i New York

När Ola Klingbergs debutroman Onans bok kom ut minns jag att en manlig bekant uttryckte glädje över att få läsa om andra homosexuella, även om boken inte var så bra. Samma sak skulle jag vilja säga om hans andra roman Ringen i New York.

Stockholms Fria

Sidor

© 2024 Fria.Nu