D Muttant talar, sjunger och rappar från djupet av sin mutta och kräver tillbaka sin sexualitet. Det är härligt befriande. Kvinnans könsorgan har många namn, men samtliga är laddade med betydelser. En del av namnen har blivit skällsord (fitta) medan andra rimmar på dygd (blygd). Trots att halva världens befolkning bär runt på denna kroppsdel, möts den än idag av dubbeltydiga budskap. Den ska å ena sidan alltid vara tillgänglig för mannen, men den får å andra sidan inte vara för våt - då blir han avtänd.

Visst är det lätt att bli - inte chockerad kanske, men en smula överraskad över hur brutalt ärliga och grova i munnen D Muttant och hennes sidekick Y Puss är. Men tänker man bara efter en extra gång och jämför med alla låtars texter, litterära texter, filmer et

cetera, som under alla år har skildrat manlig sexualitet, så förstår man snart att det chockerande enbart beror på att man inte är van vid ett så genuint kvinnligt perspektiv. D Muttant och Y Puss är alldeles oslagbara när de spelar hiphop ihop, texterna är rakt igenom skarpa och dessutom rappar de bra och tydligt så att budskapet inte undgår någon. Det är kul att de är så bra - inte minst med tanke på D Muttants (alias Maya Halds) berättelse om alla gånger hon har hängt utanför sceningångar och på konserter och förälskat sig i snubbar som brann för musiken. 'Och jag, jag brann för att titta på', konstaterar hon. Tills den dag då hon fick nog och själv började brinna. Mellan numren talar D Muttant kamratligt med publiken. Scenen är avdelad med ett glittrande draperi, bakom vilket hon har sin loge där hon byter om inför publikens ögon. En sinnrik svart kroppstrumpa, designad av Sus Soddu/Tönt, gör det lätt för henne att snabbt byta skepnad: från Bitch till Naturlig kvinna, från hermafroditen Gunnar till Blondie. Publiken får med hjälp av små papperstallrikar i olika färger välja vilken del av showen vi vill se härnäst. Stämningen blir snabbt intim och lättsam. Det är faktiskt så mysigt att man inte vill att det ska ta slut.