• Ola Klingbergs Ringen i New York bjuder på pengar, kärlek, sex, barnlängtan och opera.
Stockholms Fria

Slarvigt om bögar i New York

När Ola Klingbergs debutroman Onans bok kom ut minns jag att en manlig bekant uttryckte glädje över att få läsa om andra homosexuella, även om boken inte var så bra. Samma sak skulle jag vilja säga om hans andra roman Ringen i New York.

Det är en sorts metahistoria om författaren själv som har flyttat till New York. Han saknar egna romanuppslag, men träffar en man som erbjuder honom sin historia. James, som mannen heter, berättar om sitt förhållande med Raymond, som nyligen har avlidit i aids. Genom att växla mellan James historia och sin egen hinner Ola Klingberg avhandla en rad olika teman: skrivandets villkor, pengar, kärlek, sex, barnlängtan och opera.

Titeln anspelar bland annat på Wagners Ringen som är ständigt återkommande i berättelsen, men även andra ringar förekommer, bland annat vigselringar och en vandrande kukring.

Ola Klingbergs berättelser och tankegångar är ofta fängslande. Jag gillar också karaktärerna, i synnerhet den mångfacetterade svarte bögen James.

Moderna skildringar av homosexuella mäns värld har jag inte läst mycket av tidigare, så jag tror att Ola Klingberg fyller ett tomrum både för homosexuella och fag-hags som undertecknad.

Just på grund av det angelägna temat känns det trist att språket är så slarvigt och obearbetat. Bokens redaktör borde ha lagt ner mer arbete på att hjälpa Ola Klingberg att strama till sitt språk - för obegåvad är han inte.

Extra störande är att boken innehåller en rad korrekturfel. Visst går Ringen i New York att läsa ändå - men den är värd en bättre språk-dräkt.

Fakta: 

LITTERATUR: Ringen i New York
Författare: Ola Klingberg

Bokförlag: Albert Bonniers förlag

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Fransk ghettoroman av ung debutant

Snacka om tajming. Faïza Guènes (född 1985) debutbok kom ut strax före kravallerna i Paris och blev en stor succé i Frankrike. Nu är det svenskarnas tur att läsa om 15-åriga Doria som lever med sin mor i en ghettoliknande förort utanför Paris. Jag har bara sett dessa bostadsområden på tv, men såvitt jag vet får de våra svenska motsvarigheter att likna Djursholm.

Stockholms Fria

Can ger perspektiv på livet

Mustafa Can är en ovanlig skribent i Sverige. Inte bara för att han är född utanför Sveriges gränser, utan också för att han inte är det minsta ironisk. Ofta är han en hårsmån från att trilla rakt ner i klichéträsket, men inte en enda gång faller han över kanten. Kanske beror det på att han skriver direkt från hjärtat, utlämnande och personligt, men samtidigt allmängiltigt.

Sorglig och hisnande på samma gång

Cecilia Davidsson har etablerat sig som kritikerälskad novellist. Med sin ordknappa, Raymond Carver-inspirerade stil blev hon en av 1990-talets mest uppmärksammade debutanter. Det sista Cecilia Davidsson gör är att skriva någon på näsan.

Stockholms Fria

En bladvändare, men ingen bra roman

Peter föds i England i början av 1960-talet och får först vid 16 års ålder veta att hans biologiske far är östtysk. Hans mor vet varken vad fadern heter eller om han lever, och järnridån står mellan dem.

Stockholms Fria

© 2025 Fria.Nu