Vi kanske är döda, fast vi låtsas att vi lever
Jag minns att mina föräldrar läste psykoanalytikern och författaren Thomas Böhm i samband med sin skilsmässa i början av nittiotalet. Sedan dess förknippar jag honom med krisande fyrtioåringar och som en händelse handlar hans nya roman Bortresta om just detta.
LITTERATUR
Den frånskilde filmskribenten Herman beger sig ut på en båttur tillsammans med sin nya kollega Eva, också hon frånskild, och sin vän Pierre, kirurg och notorisk ungkarl. Det är midsommar och de ska hälsa på Evas väninna Monika och hennes man Kalle i deras sommarhus på Utö i Stockholms skärgård.
Under drygt ett dygn utspelar sig en komplicerad relationshärva. En efter en blottar vännerna sig och berättar om svåra minnen, vilket för dem närmare varandra.
Det märks att Thomas Böhm är psykoanalytiker. Han har bra blick för samspel och kommunikationssvårigheter mellan människor. Däremot känns dessa framgångsrika medelklassmänniskors trasiga bakgrunder lite väl likartade; två har till exempel varit med om att en nära släkting har hängt sig. Det är ett märkligt sammanträffande, men kommenteras överhuvudtaget inte av karaktärerna.
Det mest intressanta med Bortresta är anspelningen på titeln. 'Vi är också bortresta. Vi kanske är döda, fast vi låtsas att vi lever', säger någon vid ett tillfälle. Mer av den sortens funderingar skulle ha gett boken ett större djup. Trots ett dramatiskt slut tycker jag att den fokuserar alltför mycket på relativt triviala relationsproblem. Sådant har jag läst förr, och inte minst sett på film.
Bortresta
Författare: Thomas Böhm
Bokförlag: Lindelöws
Bortresta
Författare: Thomas Böhm
Bokförlag: Lindelöws