Stockholms Fria

Vi kanske är döda, fast vi låtsas att vi lever

Jag minns att mina föräldrar läste psykoanalytikern och författaren Thomas Böhm i samband med sin skilsmässa i början av nittiotalet. Sedan dess förknippar jag honom med krisande fyrtioåringar ˆ och som en händelse handlar hans nya roman Bortresta om just detta.

LITTERATUR

Den frånskilde filmskribenten Herman beger sig ut på en båttur tillsammans med sin nya kollega Eva, också hon frånskild, och sin vän Pierre, kirurg och notorisk ungkarl. Det är midsommar och de ska hälsa på Evas väninna Monika och hennes man Kalle i deras sommarhus på Utö i Stockholms skärgård.

Under drygt ett dygn utspelar sig en komplicerad relationshärva. En efter en blottar vännerna sig och berättar om svåra minnen, vilket för dem närmare varandra.

Det märks att Thomas Böhm är psykoanalytiker. Han har bra blick för samspel och kommunikationssvårigheter mellan människor. Däremot känns dessa framgångsrika medelklassmänniskors trasiga bakgrunder lite väl likartade; två har till exempel varit med om att en nära släkting har hängt sig. Det är ett märkligt sammanträffande, men kommenteras överhuvudtaget inte av karaktärerna.

Det mest intressanta med Bortresta är anspelningen på titeln. 'Vi är också bortresta. Vi kanske är döda, fast vi låtsas att vi lever', säger någon vid ett tillfälle. Mer av den sortens funderingar skulle ha gett boken ett större djup. Trots ett dramatiskt slut tycker jag att den fokuserar alltför mycket på relativt triviala relationsproblem. Sådant har jag läst förr, och inte minst sett på film.

Fakta: 

Bortresta
Författare: Thomas Böhm

Bokförlag: Lindelöws

Bortresta
Författare: Thomas Böhm

Bokförlag: Lindelöws

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Fransk ghettoroman av ung debutant

Snacka om tajming. Faïza Guènes (född 1985) debutbok kom ut strax före kravallerna i Paris och blev en stor succé i Frankrike. Nu är det svenskarnas tur att läsa om 15-åriga Doria som lever med sin mor i en ghettoliknande förort utanför Paris. Jag har bara sett dessa bostadsområden på tv, men såvitt jag vet får de våra svenska motsvarigheter att likna Djursholm.

Stockholms Fria

Can ger perspektiv på livet

Mustafa Can är en ovanlig skribent i Sverige. Inte bara för att han är född utanför Sveriges gränser, utan också för att han inte är det minsta ironisk. Ofta är han en hårsmån från att trilla rakt ner i klichéträsket, men inte en enda gång faller han över kanten. Kanske beror det på att han skriver direkt från hjärtat, utlämnande och personligt, men samtidigt allmängiltigt.

Sorglig och hisnande på samma gång

Cecilia Davidsson har etablerat sig som kritikerälskad novellist. Med sin ordknappa, Raymond Carver-inspirerade stil blev hon en av 1990-talets mest uppmärksammade debutanter. Det sista Cecilia Davidsson gör är att skriva någon på näsan.

Stockholms Fria

En bladvändare, men ingen bra roman

Peter föds i England i början av 1960-talet och får först vid 16 års ålder veta att hans biologiske far är östtysk. Hans mor vet varken vad fadern heter eller om han lever, och järnridån står mellan dem.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu