Brist
Författare: Anna Schulze
Bokförlag: Albert Bonniers

Det häftiga med att läsa är att slukas upp av textens stämning. Man kan sitta på tunnelbanan en alldeles vanlig grå höstmorgon men samtidigt vara någon helt annanstans. Dessutom förstärker bra texter ens befintliga humör. Därför bör man inte vara alltför dyster när man läser debutanten Anna Schulzes noveller. De efterlämnar en ödslig, oroande känsla av utsatthet och tröstlös längtan. Flera av novellerna handlar om katastrofer som kan drabba oss alla, trots vår höga levnadsstandard. Det känns lite som att Anna Schulze har skrivit in sig i hemska situationer, som för att besvärja sig mot dem.
Novellerna handlar om att bli övergiven av sin älskade, att drabbas av svåra sjukdomar, att förlora sin mamma, sin bror eller sitt barn, att bli mobbad, att dömas till fängelse

Nu vill jag inte avskräcka någon från att läsa den här boken – tvärtom. Ibland kan svarta texter vara upplyftande. Det är som med musik (för övrigt en viktig referens eftersom Anna Schulze själv är professionell klassisk musiker). Bara för att man gillar molltoner och svärta betyder det inte att man är fullständigt sönderdeppad. Snarare finns där en ovanligt stark livslust. En längtan efter att förbereda sig mot allt ont och att försöka förstå ondskan. Att veta varför man väljer att se ljust på livet. Anna Schulze skildrar det bra i novellen Ljusgult. Den handlar om en pojke vars mamma har tagit livet av sig. Erfarenheten av döden ger honom en förhöjd livskänsla.
Bokens andra novell Gungande madonna vann tidningen Vår Bostads novelltävling 2004. Det förvånar mig inte – jag blev själv störtförälskad i den. Berättare är en modern man som försöker sköta huset och ungarna medan hustrun, den komplicerade konstnärinnan, bara sitter på balkongen och röker.
Anna Schulze har ett feministiskt perspektiv som känns fräscht. Det är lätt att känna igen sig i hennes tankegångar. Däremot märks det att hon har haft lättare att skriva om personer som ligger nära henne själv. Kvinnorna är tydligare tecknade än männen. Men även mjukare män, som dem jag nämnt i Ljusgult och Gungande madonna, skildras med bravur. Däremot tror jag inte lika mycket på novellen Fighter som handlar om en man som dömts till våldtäkt och vars relationsstörning verkar bero på att en älskad polsk barnflicka tvingades flytta när han var liten. Den känns lite förutsägbar.
Ingen full pott, alltså – men alla novellerna är välskrivna och har tydliga berättarstrukturer. Jag tycker mycket om Anna Schulzes ton och tankegångar och hoppas att hon fortsätter att skriva.