Fria.Nu

Trottoaren utanför Jenins nyrenoverade biograf är full med folk. Klungor av palestinska tonårskillar med bakåtslickat hår, här och där ett europeiskt blont hårsvall, en liten pojke som håller ett fast tag i sin lillebrors hand och beslöjade kvinnor med plastkassar i händerna väntar tålmodigt i eftermiddagshettan. Ett rytmiskt klingande ljud signalerar en vandrande kaffeförsäljare som häller upp turkiskt kaffe i små plastbägare från en enorm silverkanna. Framför mig, så nära att jag kan se svettdropparna pärla sig i nacken, står en rad unga, beväpnade, hjärtskärande smala palestinska soldater i grönfläckig uniform och motar tillbaka de nyfikna som vill ner på gatan för att se bättre. ”Shabab, bakåt!” På andra sidan gatan hänger ett gäng respektingivande säkerhetskillar i gråfläckliga uniformer bredvid en jeep från ”Special Police Force”. Lag och ordning råder i det nya Jenin, åtminstone just här och just nu.