Tänk nytt, tänk fritt, tänk om
Valrörelsen skulle behöva en riktigt stor väckarklocka. För än så länge sover vi oss igenom debatten. Det är knappast en allvarlig ideologisk skillnad om sifferbetyg delas ut från sjunde eller sjätte klass i skolan. Jobbpolitiken är lika entydig, där båda blocken arbetar för lägre arbetsgivaravgifter och rabatter för arbetsköpare som anställer ungdomar. Inte ens i en fråga som miljöpolitiken syns några rejäla skillnader.
I takt med att Sverige fått vad som kan likna ett tvåpartisystem har också politiska metoder från USA och Storbritannien hamnat i den svenska valrörelsen. Ett sådant trick är att annektera den andra sidans politiska utspel, och det är i huvudsak vad den här valrörelsen kommit att handla om. Lovar den ena sidan 4 000 studentbostäder gör den andra sidan ett utspel och lovar 5 000. Lovar den ena sidan ett visst antal miljarder till kommunerna lovar den andra sidan några miljarder ytterligare.
Förra helgen höll Sveriges Radio sin miljöpolitiska debatt med partiernas miljöpolitiska talespersoner. Då om inte förr blev det tydligt hur tom den här typen av valrörelse blir. Ingen sida vågade sticka ut hakan, alla slingrade sig som ålar. Ni vill avveckla kärnkraften, påpekade de borgerliga representanterna (som om det skulle vara en anklagelse). De rödgröna har ju en överenskommelse om just detta, men ville ändå inte svara ”ja, vi vill avveckla kärnkraften” utan svarade istället att man först och främst eftersträvar ett “elöverskott”. Vilket samtidigt de borgerliga sade var även deras mål.
Ungefär sådär håller det på. För de rödgröna handlar det om att man faller på eget grepp. I vintras ledde man över det borgerliga blocket i opinionsundersökningarna med över tio procentenheter. Då handlade allt om att ligga lågt och ta sig igenom valrörelsen utan att behöva hamna i blåsväder och konflikt. All ideologi som kunde stöta bort väljare putsades bort.
Men strategin har inte hållit in i mål. Det man önskar är att de rödgröna kunde använda valrörelsens sista veckor till att väcka själva debatten. Våga ta strid. Våga visa att Sverige kan styras av en helt annan politik än dagens auktoritära knasliberala moderata folkpartism.
Istället för ”Hela Sverige” och ”Håll ihop” skulle de rödgröna behöva säga ”Tänk nytt, tänk fritt, tänk om”. Sverige kan tänka helt nytt om arbetstid, och avskaffa tron på åtta timmars arbetsdag som en lag given av gud, och därmed kan vi arbetande få mer fritid och arbetslösa få arbete. Varför vågar de rödgröna inte säga det?
Sverige kan tänka nytt om energi, och visa att det faktiskt går att med statlig hjälp ställa om från giftigt uran till friskt fläktande vindkraft. Varför vågar de rödgröna inte säga det?
Sverige kan tänka nytt om internationell politik, och lägga miljarder på att exportera miljöteknik och uppbyggande bistånd, istället för att lägga miljarder på att exportera vapensystem till krig. Varför vågar de rödgröna inte säga det?
Man kan forstätta rabbla ämnen där det går att sticka ut hakan – vården, skolornas resurser till exempel. Valrörelsens klocka står på fem i tolv. Det är dags att de rödgröna vågar visa att de står för någonting. Dags att dödförklara strategin att ligga så nära de borgerliga partierna som det går.
