För att kunna ersätta den storskaliga fossila elproduktionen räcker det inte att enbart enstaka stora aktörer investerar i förnyelsebar elproduktion. Det krävs också ett regelverk som stimulerar fram småskalig elproduktion. Fördelarna med hushållsproducerad el är många. Det ger både en mer driftssäker elförsörjning, minskar överledningsförluster och skulle kunna innebära att stora investeringssummor snabbt frigörs. Om 100 000 hushåll investerar 50 000 kronor i småskalig elproduktion innebär det 5 nya miljarder till en klimatsmart omställning. Därtill skulle kunna läggas kommuner och andra stora fastighetsägare, offentliga så väl som privata. Faktum är att om alla tak och södervända fasader i Sverige förses med solceller skulle det ge en elproduktion på 20 till 30 terawattimmar om året!

Sådana system har redan varit framgångsrika i flera länder, med Tyskland i spetsen. Men i Sverige har det gått trögt. Den första april i år infördes förvisso en inmatningslag som innebär att små elproducenter får mata in sin överskottsel i det nationella elsystemet utan nätavgift förutsatt att inmatningen är lägre än den egna elanvändningen. Men det är otillräckligt och innebär att elproducenter som levererar mer el än sin egen elkonsumtion tvingas betala nätavgiften, vilket i praktiken motverkar en hushållning med den el som produceras. Ett exempel: om en villaägare som installerat solceller på taket åker på semester under sommaren när elproduktionen är som bäst ger det en räkning på nätavgiften istället för, som i det tyska systemet, betalning för den el som matats in i systemet. För att slippa en sådan kostnad kan den småskaliga elproducenten välja att stänga av sin anläggning eller göra av med el i onödan – naturligtvis helt oönskade effekter som både minskar samhällsnyttan och elproducentens avkastning på den egna investeringen.

För att komma till rätta med detta måste alla mindre elleverantörer ges rätt till nettomätning så att den småskaliga elproducenten kan kvitta den överskottsel som levereras ut på elnätet vid hög elproduktion mot den el som köps in när den egna produktionen är låg. Elproducenten kan då använda elnätet som ett energilager och därigenom jämna ut variationer i sin egen elproduktion. Vissa elnätsföretag erbjuder redan detta, medan andra bolag valt att inte ge någon ersättning alls för den el som levereras ut på nätet från små anläggningar – elbolagen tar alltså elen gratis från den småskaliga elproducenten, säljer den till andra elkonsumenter och tvingar samtidigt den småskaliga elproducenten att betala nätavgift! Det är en orimlig effekt, och det ger inte hushållen ekonomiska incitament att investera i förnyelsebar elproduktion om de stora nätbolagen är de som sedan kammar hem den ekonomiska vinsten. Även små anläggningar måste gå att räkna hem ekonomiskt!

Ett annat problem med dagens regelverk är att den som vill sälja sin egen solel till nätet enligt ellagen måste mäta produktionen timme för timme. Elbolagen tar så bra betalt för den mätningen att det kan blir en ren förlustaffär att sälja egenproducerad solel. För att komma till rätta med detta kan Ellagen förändras så att mätningen istället ska göras kvartalsvis och att den mindre elleverantörer ges lagstadgad rätt att leverera el till nätet utöver den egna konsumtionen.

För att öka stimulansen ytterligare bör ett fastprissystem inrättas efter tysk modell. Ett fastprissystem innebär att leverantören får en fast ersättning för den el som levereras från små vindkrafts- och solcellsanläggningar. Med en sådan lagstiftning kan i princip varje fastighet bli elproducerande, och elnät-bolagen måste ta emot deras elektricitet och betala fasta priser för den. Sedan en sådan modell infördes i Tyskland har de tyska hushållen kunnat räkna hem de investeringar de gjort i sin elproduktionsanläggning, med resultat att Tyskland på kort tid blivit världsledande både på el från vindkraft och från solceller – och på köpet fått 130 000 arbetstillfällen. Genom att priset sedan slås ut på alla elkonsumenter ligger kostnaden på bara cirka 10 kronor per hushåll och månad.

Mot bakgrund av det som anförts i motionen yrkar jag att riksdagen beslutar

att regeringen ska återkomma till riksdagen med proposition angående en förändringar av Ellagen så att den småskaliga elproducenten kan kvitta den överskottsel som levereras ut på elnätet vid hög elproduktion mot den el som köps in när den egna produktionen är låg, med mätning kvartalsvis, och lagstadgad rätt att leverera el till nätet utöver den egna konsumtionen.

att regeringen ska återkomma till riksdagen med proposition angående inrättandet av ett fastprissystem så att den småskaliga elproducenten ges ett garanterat pris för den el som producenten netto matas in på det nationella elnätet.