Fria.Nu

KULTURKRÖNIKAN Jag vet, jag vet. Vissa kanske tycker att det känns tjatigt med krisen. Men den här texten har faktiskt en lösning på hela skiten. Så nu till saken. Det har väl inte undgått någon att mänskligheten på 2000-talet befinner sig i en ny situation av ständigt ökande klurighetsgrad. Korta perioder av återhämtning, som vi tycks vara inne i nu, avbryts av ytterligare förvärring. Banker går omkull här och där. Stater går i konkurs. Ekologin får fnatt. Vanliga människor förlorar jobben. 50 procent av mänsklighetens rikedom har gått upp i rök och det verkar inte finnas något slut på svårigheterna. Ingen verkar veta vad vi behöver göra, allra minst våra ledare och regeringar.

Den 14 maj öppnar fotoutställningen Perspektiv Sthlm på Berns salonger.

Det är svårt att inte läsa Våtmarker som ett nytt feministiskt manifest. Samtidigt är det svårt att läsa Våtmarker som ett nytt feministiskt manifest. Det är för oroligt, spretigt, odogmatiskt och personligt. Charlotte Roche gjorde förmodligen sig själv en tjänst när hon genom att skapa en fiktiv kvinna som förkroppsligar allt det äckliga, smutsiga, blodiga, stinkande, frihetliga, sexuella och mänskliga också gav sig själv möjligheten att lägga alla tabun och hämningar åt sidan. Resultatet blev den sexuellt brådmogna 18-åriga Helen i en frånstötande roman som badar i kroppsvätskor och dryper av blod och smärta.