Normbrytande nyheter
Att läsa en bok av en ung författare kan ibland vara oerhört befriande. Ida Lindes Om jag glömmer dig blir jag en annan är precis ett sådant verk. Att form och språk kanske ännu inte lagt sig helt till rätta kompenseras av den återhållsamma ivrighet som genomsyrar vartenda blad. Denna brinnande angelägenhet har här förpackats i ett lekfullt pusselformat där läsaren bit för bit invigs i Lindes minneslund.
Kom ut, tidningen för HBT personer har genomgått en minst sagt stor förändring. Den förra mycket engagerade redaktionsledningen har bytts ut till en ny kompetent ledning, och layouten har fått sig en rejäl omgång. Första nummret lockar med temat Inburad –heteronormativitet & andra fängelser. Och precis som förr är innehållet engagerande, upprörande och stärkande. Bland mycket läsvärt kan man exempelvis lyfta fram Hanna Wildows möte med Jwl B från hiphopgruppen Yo mayesty.
Sällan har klaustrofobi och tilltagande paranoia skildras så effektivt som i Polanskis klassiker Repulsion. Historien om den unga Carol, som ensam i sin systers lägenhet låter vansinnet ta över när hon inte kan hantera samhällets krav, är ett mästerstycke i den moderna skräckfilmshistorien.
På Världsmiljödagen, den 5 juni, öppnar Open green map Stockholm.
Aldrig förr har då termen intern använts så flitigt som i de senaste månadernas skriverier och andra ryktesspridningar om Stadsmuseets inre stridigheter. Allt som händer på detta annars så folkliga museum verkar nu endast utspelas bakom stängda dörrar. Den kulturintresserade göteborgaren lämnas således utan någon som helst uppfattning om vad som faktiskt sker innanför portarna, och förses istället med generöst utrymme för spekulationer. Ja, inte någon av de inblandade parterna verkar kunna formulera en konkret motivering till före detta museichef Ingrid Lomfors så kallade omplacering.
Det blir allt vanligare att använda kultur som lockbete för turister, företag och arbetskraft. Det har varit viktiga punkter för Kulturvision 2030 som avslutas i juni. I Huddinge handlar kulturpolitik mer om dialog och förståelse.
När countryn blivit kommersialiserad måste man gräva i undervegetationen för att hitta country värd namnet, menar Bengt O Tedeborg. Han skriver här om några nya artister som influerats av klassisk hony tonk, folkmusik och Bakersfieldcountry.
Jag minns min högstadietid utmärkt väl. Lärarlösa lektioner, stora klasser, böcker med utslitna sidor och söndernötta kanter, skolbänkar med femton år gamla kärleksmeddelanden inristade under bänklocken. Jag minns fotbollsmålen vars vita färg flagnat och nätmaskorna som var större än fotbollarna själva. Jag minns den röda tegelfasadens förfall och de enorma håltimmarna man slog ihjäl vid den lokala grillkiosken. Jag minns att håltimmarna förvandlades till skolk och jag minns kvartssamtalet när en lärare frågade om jag vill leva på socialen när jag blir vuxen.
Eugene O’Neills Lång dags färd mot natt är en riktig klassiker, en prototyp för det moderna stormiga familjedramat. En familj där fadern och sönerna super, ena sonen är dödssjuk och modern knarkar. Familjemedlemmarna förenas i en stark hatkärlek fylld av skuldkomplex, de kritiserar och sårar varandra hela tiden, samtidigt som de frenetiskt försöker undvika att ta upp vissa minerade samtalsämnen. Visst känns det igen från Lars Norén, Jon Fosse och många mindre namnkunniga dramatikerkolleger.
© 2026 Fria.Nu