– Konst och kultur är ett bra verktyg för att lyfta samhällsproblematik, säger Stina Nilsson tidigare ordförande på festivalen och själv initiativtagare till Queert stick och virkkafé.

Stina anser att den heteronormativa strukturen i samhället kan upplevas som begränsande, och att den medför att hbt-personer, och andra som inte lever upp till vissa ideal, stängs ute från olika forum och har svårare att bli accepterade i samhället. Själv kallar hon sig queer eftersom hon vill tänka ”friare – utanför boxen”. Som initiativtagare till stickkaféet menar hon att det finns gränser även vad det gäller hantverk.

– Att sticka med ett queertänk betyder att man stickar utanför dessa ramar. Man stickar på ett sätt ingen förväntar sig att man ska sticka, säger Stina Nilsson.

Under våren har Stina Nilsson rest runt med Queert stick- och virkkaféet till olika platser i Västsverige. Parollen har varit att: ”Med stickor i hand vill vi under vår regionala turné diskutera vad som är queert, hur vi kan hantverka utanför normen och hur virknålens revolution kan se ut. Fokus ligger på att allt är tillåtet och att allt är möjligt”.

De flesta som varit med och stickat har varit äldre damer. På vissa ställen har hon spräckt bubblan genom att säga ordet homosexuell högt, på andra ställen har hon fått igång diskussioner om hela hbtq-begreppet. Och när hon har infört ett queerare sätt att sticka har reaktionerna varit blandade.

– Vissa har velat behålla de gamla mönstren, medan andra har insett att sättet de virkat har ju alltid varit ”queert”.

Ett normbrytande tankesätt kan appliceras på hela hbt-festivalen som främst är en konst- och kulturarena för hbtq-personer (q står för queer) av hbtq-personer, men målet är även att öppna upp för diskussioner.

– Vi vill vara en mötesplats där människor kan spegla sig själva i kulturen. Det är viktigt att man som hbt-person kan känna igen sig och få styrka, säger Chatarina Jätmark, projektledare för festivalen.

När allt startade för tre år sedan utgick festivalen från fem institutioner, däribland Röhsska och Världskulturmuseet, sedan dess har festivalen vuxit. I år är det 20 arenor som håller i trådarna runtom i Göteborgs stad.

– Vi har många diskussioner mellan institutionerna som är med, vilket även kan spegla en förändring mot en större kunskap om hbtq-personer inom institutionerna. Diskussionerna startar och kan sedan fortsätta efter festivalen, säger Chatarina Jätmark.

Visionen för festivalen är stor, om några år hoppas festivalledningen att hbt-festivalen regionaliseras och kan starta upp även i mindre orter i Västra Götaland.

– I dag kan du inte anordna en festival i en liten stad. Queerbegreppet finns knappt. Det beror mycket på att många hbtq-personer flyttar ifrån de mindre orterna, säger Stina Nilsson.