Laetitia Schteinberg är angelägen om att berätta. I Ryssland blev hon av med jobbet och lägenheten och trakasserad och misshandlad av både polis och grannar. Av svenska myndigheter har hon mötts av oförstående och arrogans, säger hon.

Allt på grund av att hon fötts till kvinna i en mans kropp.

Problemen tog fart när hon blev av med sitt jobb en dag för ett par år sedan. Laetitia Schteinberg hade påbörjat en hormonbehandling för att ändra sitt kön och kollegorna på skattekontoret där hon arbetade hade börjat reagera. Hon blev uppkallad till chefen och fick veta att ”hennes typ av människor inte hade där att göra”.

– Jag hamnade i chock, ville passa in och slutade behandlingen men jag klarade inte av det, säger hon.

Något nytt jobb gick inte att finna. Så fort arbetsgivarna jämförde id-kortet med vad de hade framför sig tog det stopp. Laetitia Schteinberg bestämde sig för att tillsammans med sin partner genomföra en könskorrigerande operation för att på så sätt också ändra sin legala status till kvinna. Paret sålde sin lägenhet och Laetitia Schteinberg genomförde operationen. Men snart grusades de nyvunna förhoppningarna. Hon bollades mellan myndigheter och svaren hon fick osade förakt. ”Varför behöver du ändra i dina dokument? Lev som du gör”, stod det i ett av de brev som damp ner i brevlådan från utrikesministeriet, berättar Laetitia Schteinberg.

Och när hon försökte överklaga besluten möttes hon av stumhet från domstolsväsendet. Samtidigt blev hennes livssituation allt mer ansträngd. Grannarna till den nyhyrda lägenheten upptäckte att hon juridiskt inte var någon kvinna, krossade fönstret, brände upp dörren och klottrade ”bögar bor här” över fasaden. De återkommande trakasserierna fick dem att flytta från stad till stad, berättar hon. Att anmäla till polisen var aldrig något alternativ. Förtroendet för rättsväsendet försvann en natt för fem år sedan.

– De stannade mig och frågade efter id. När de såg det tog de in mig till polisstationen där jag blev misshandlad och urinerad på. Jag svimmade av och vaknade upp i en sophög inte långt därifrån.

Med hjälp av RFSL lyckades hon fly och sökte asyl i december 2010. Men svårigheterna har fortsatt med avslag hos både Migrationsverket och Migrationsdomstolen. Skånes Fria har tagit del av handlingarna. I Migrationsverkets beslut uppges bland annat att hon lyckats ha en homosexuell relation med sin pojkvän utan att ha stött på problem.

– De blandade ihop allt. Om jag är en kvinna och han är en man. Hur kan det då kallas en homosexuell relation? säger Laetitia Schteinberg.

I båda besluten hänvisas också till att det går att lagligen ändra sitt kön i Ryssland och att hon inte skulle ha uttömt alla sina möjligheter att försöka göra det.

– Det finns en lag men den har inte fungerat i mer än 13 år. Det är en moment 22 situation. Den blankett man ska fylla i och skicka in finns inte.

Att återvända var inget alternativ, säger hon. Istället gick hon under jorden och levde som gömd flykting tillsammans med sin partner i Lund. Efter ett självmordsförsök började hbt-aktivister runt om i Europa engagera sig för hennes fall. Demonstrationer har genomförts i Köpenhamn, London, Berlin – och nu senast i Malmö. Med hjälp av RFSL och ny dokumentation från ett hbt-nätverk i Ryssland har hon lyckats få sitt fall öppnat igen. I veckan var hon på sin första intervju.

Ulrika Westerlund ordförande för RFSL som länge har varit engagerad i fallet hoppas att Migrationsverket nu omvärderar sitt beslut.

– Även om det finns enskilda handläggare med hbt-kunskap kan man ha oturen att hamna hos någon som inte har det. Vi har märkt en extremt bristande kunskap och sett många problematiska fall. Det är som ett lotteri, säger hon.