­– Ett av de största hindren till att vi inte utreder fler är att de är så resurskrävande, säger Kajsa Wahlberg, nationell rapportör för människohandel på Rikskriminalen.

Flera ärenden som rör människohandelsliknande brott når domstolarna varje år – men avskrivs. Endast i undantagsfall leder det till fällande domar.

– Jag tror att det är ett av de mest komplicerade och resurskrävande brotten att utreda och bevisa, säger Kajsa Wahlberg.

Att brotten är komplicerade och sällan leder till fällande domar har flera orsaker. Dels handlar det om svårigheter med att få offren att vittna. Men också om lagtekniska bevisfrågor. Något som en parlamentarisk kommitté nu håller på att se över. Ofta tvingas utredningarna också stå tillbaka för brott som anses grövre, så som mord.

– Den polismyndighet som haft flest ärenden är Stockholm, i Västra Götaland har tyvärr polisen fått prioritera bort människohandelsärenden i och med de skjutningar som varit. Så var det också i Malmö ett tag.

Polisens arbete med större utredningar är ofta begränsade till de tre storstadsområdena. Men människohandelsliknande brott sker även utanför storstäderna, tror Kajsa Wahlberg.

– Kan man inte ta sig an ett stort människohandelsärende för att det är resurskrävande, då kan man alltid beivra sexköp och upprätta kontakter med hotell och göra Sverige till en dålig marknad för den här verksamheten.

Samtidigt visar underrättelser att den ekonomiska krisen i Syd- och Östeuropa har gjort Sverige till en mer attraktiv marknad.

– När marknaderna i Sydeuropa inte är så bra längre tittar hallickar på andra regioner där marknaden är mer stabil.