Övergrepp har skett i hemmet, på boenden, i färdtjänstbilen och hemma hos främlingar. Länge har det varit ett undanskymt problem men efter olika informationskampanjer i Lund och polisområdet mellersta Skåne ökar nu antalet anmälningar. Men att döma en förövare för ett brott är fortfarande svårt.

– Av de 40 fall som jag varit i kontakt med har kanske 10 gått till rättegång och 4–5 fall har lett till en fällande dom, säger Anders Svensson.

I hans arbete som psykolog inom vuxenhabiliteringen för han dagligen terapeutiska samtal med personer som utsatts för övergrepp. Behovet av rättskipning är stort, säger han. Men besvikelserna är många.

– Det sker ofta stora missförstånd i rättsprocessen eftersom de här personerna kan ha svårt för att uttrycka sig. Åklagarna är väldigt försiktiga med att tillåta att tolkar sitter med vid förhören, säger Anders Svensson.

Ofta står ord mot ord och precis som i alla andra fall krävs en fritt sammanhängande berättelse utan några ledande frågor. Stora krav ställs på utredarnas kompetens och kunskap. Trots det kan det ibland vara oklart vilken typ av polis det är som ska ta hand om och utreda en brottsanmälan.

Lena Lindkvist, kriminalinspektör i Lund, tog på eget initiativ tag i frågan för sex år sedan.

– Jag såg många skräckexempel och fick klart för mig hur dåligt polisen arbetar med detta, säger hon.

Ett ärende kunde hamna hos flera olika polisutredare och någon särskild kunskap om hur en anmälan skulle hanteras fanns inte. Lena Lindqvist fick igenom att ärendena skulle hamna hos den grupp som utreder våld mot barn i nära relationer. Något som har förbättrat arbetet då utredarna har en viss utbildning om funktionsnedsättningar och använder sig av videoinspelning i utredningsarbetet, menar hon. Men fortfarande finns det problem.

– Det krävs att den som tar upp anmälan ställer rätt frågor och att det framgår att det finns ett funktionshinder. Annars hamnar inte ärendena hos oss utan kanske längst ner i en hög hos någon utredare som till exempel kan kalla personen via ett vanligt brev.

Anders Svensson arbetar med fler och fler fall och Lena Lindkvist får fler anmälningar på sitt bord. Vad det kan bero på vill hon inte yttra sig om men Anders Svensson tror att det kan ha att göra med att man för tio år sedan startade en rådgivningsgrupp för att utbilda personal om hur man hanterar misstankar om övergrepp. Men mörkertalet befarar han fortfarande är stort.

– Det är ett större antal som drabbas av övergrepp i den här gruppen, de blir lätt dominerade av normalbegåvade och är särskilt utsatta. Men kunskapen om det brister fortfarande.

Polisaspiranter på polishögskolan utbildas numera i utbildningsmaterialet Sällan sedda som berör just våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.