Ingen svensk militär till Libyen
LIBYEN Historien tycks upprepa sig. De västliga demokratierna ter sig ivriga att sprida sitt fredliga demokratiska system. Det hävdas att ingen demokrati har börjat krig mot en annan demokrati. Men demokratier tar sig rätten att bomba stater med andra system. Speciellt säger man sig värna om utsatta och förtryckta folk och särskilt om dem som har olja på sin mark. Och när de nya demokratierna sedan organiseras ges marknadskrafterna, det vill säga västliga storföretag, fritt spelrum. Kontroll över naturtillgångarna etableras.
Diktaturer som samarbetar med västdemokratierna kan däremot fritt förtrycka sina folk och till och med döda upproriska medborgare. Aktuella exempel är Saudiarabien och Bahrain. De upplåter landbaser och hamnar till västligt flyg och västliga flottor som bevakar Iran och patrullerar dess farvatten.
Idag gäller krigsinsatserna Libyen, med många dödsoffer bland de civila man säger sig vilja skydda.
Ett sådant skydd av medborgarna från deras förtryckare var också det formella skälet att ockupera Afghanistan och Irak. Resultatet är anarki med lutning åt ny diktatur. De föregivet nobla syftena dementeras av verkligheten.
Fredsrörelsen på Orust kräver därför att svensk militär tas hem från Afghanistan och avstår från att medverka i bombningen av Libyen.
