Eric Myrin från Sverigedemokraterna skrev i onsdags ett svar på min debattartikel ”Också djuren kommer att drabbas av Sverigedemokraternas framgång”. I svaret anklagas jag bland annat för att måla upp SD som hemska och för att inte vilja diskutera sakfrågorna.

Min debattartikel är emellertid inte en redogörelse över hur förfärliga SD är, utan ska mer ses som ett moralfilosofiskt inlägg som belyser de långsiktiga problemen med att driva en främlingsfientlig politik. Jag beklagar att Eric Myrin har uppfattat den som en beskrivning av hur hatiska SD:s företrädare är mot olika typer av svagare grupper och hur rasistisk partiets politik är. Dock måste man läsa väldigt mycket mellan raderna och lägga till en hel del egna tankar om man ska få till den tolkningen.

Jag har, tvärt emot vad Eric Myrin påstår, heller ingen ovilja att sakligt kritisera de förslag som SD för fram. Det har jag gjort tidigare och det gör jag gärna igen. Ett argument som ofta dyker upp är att flyktingmottagning inte är humant på grund av att man för de resurser som flyktingmottagandet kostar hade kunnat hjälpa betydligt fler om man lagt de resurserna där de drabbas.

Det finns flera argument mot detta som tillsammans motiverar en svensk flyktingmottagning:

1) SD förutsätter att det dels kostar mycket pengar att ha flyktingarna här och dels lite pengar att stödja dem på ”hemmaplan”. Det finns dåligt stöd för detta inom forskningen. Särskilt när det gäller våra egna kostnader menar många att de tvärtom vad SD säger är försumbara. Många menar också att vi inom några år kommer att behöva massor av folk utifrån eftersom vår nuvarande arbetskraft inte räcker till. Hade vi dessutom haft en mindre diskriminering av utlandsfödda på arbetsmarknaden hade deras samhällsnytta varit betydligt högre.

2) Jag tror att krig, förföljelse och tortyr är värre än sjukdom och svält eftersom de förra för med sig rädsla, skräck och trauma som skapar lidande över tid.

3) Etniska utrensningar och hot om mord är fall där det är enklare att hämta hit en ofta produktiv medborgare istället för att skicka dit en massa material och mat.

4) Det är bra att Sverige visar andra länder vikten av öppenhet och att inte stänga sina gränser för dem som flyr. Det kan förhoppningsvis göra andra länder mer benägna att öppna upp sina gränser och tillsammans skapa en mer välkomnande värld.

5) Känslan av att man har en tillflyktsort kan minska lidande även i länder där man inte tänker fly. Lite som att det är tryggt att veta att man har ett hem att komma hem till på kvällen.

6) En blandad befolkning och en blandad värld har goda förutsättningar att förebygga många konflikter länder emellan eftersom vi då alla får en närmare och bättre inblick i olika nationers problem, kulturer och värderingar.

Samtidigt vill jag framhålla att övriga riksdagspartier inte är så väsensskilda från SD som det lätt kan uppfattas. Exempelvis finns det ett omfattande stöd för att vi ska omfördela pengar via välfärdsstaten, men denna omfördelning från rika till fattiga gäller i princip bara för individer som lever i Sverige. Detta trots att pengarna sannolikt skulle göra mycket större nytta för att minska extrem fattigdom i andra delar av världen. Så i en mening är alla riksdagspartier nationalistiska, och alla har en snävare moralisk cirkel än vad de gör sken av. SD går bara några steg längre i sin strävan att kraftigt begränsa flyktingmottagandet och biståndet.