I debattartikeln ”Också djuren kommer att drabbas av Sverigedemokraternas framgång” redogörs för hur hemska Sverigedemokraterna är, hur rasistisk deras politik är och hur hatiska dess företrädare är mot homosexuella, invandrare och nu även mot djur. De vanliga beskyllningarna radas upp som det ständiga mantra som alltid basuneras ut. I sedvanlig ordning kan artikelförfattaren komma med dessa beskyllningar utan att ha någon som helst grund för dessa påståenden. Utan att belägga det med ett enda korrekt eller konkret förslag som visar varför vi skulle vara dessa hemska människor som påstås.

Varför kritiserar man inte istället de förslag och den politik vi vill driva? Varför för man inte en saklig debatt om sakpolitiken? Jo, för det krävs inte. När det handlar om Sverigedemokraterna kommer man som motdebattör ständigt undan med att enkelt beskylla partiet för rasism och andra tillmälen utan att belägga det. Det ställs inga motfrågor, inga kritiska invändningar. Varför kan man inte istället debattera, såga och kritisera den faktiska politik vi står för? I vårt valmanifest återfinns 99 konkreta åtgärder för ett bättre Sverige: ett slopande av instegsjobben, en kraftig ökning av antalet trygghetsboenden, ett omedelbart avskaffande av mängdrabatten på brott och många andra åtgärder som behövs och som efterfrågas av en stor del av det svenska folket. Debattera och ta upp detta istället för att komma med grundlösa påståenden om rasism.

Det påstås sedan, föga förvånande, att Sverigedemokraterna utgör ett hårt slag mot medmänskligheten. Faktum är att dagens svenska flyktingpolitik hjälper inte flyktingar. Svensk flyktingpolitik hjälper ett fåtal privilegierade människor som betalat hundratusentals kronor för att lyckas ta sig till Sverige. Ett land där dessa människor sedan i stor utsträckning hamnar i passivitet och utanförskap.

I världen finns ungefär 40 miljoner flyktingar varav cirka 20 miljoner akut nödlidande, de allra flesta av dem flyktingar i sitt eget land. Varför inte hjälpa så många som möjligt av dem istället för att hålla fast vid den seglivade myten att svensk invandringspolitik hjälper människor? Sverigedemokraternas flyktingpolitik är den mest humana av alla riksdagspartiers, då den utgår från principen att hjälpa så många som möjligt. I vår skuggbudget anslår vi därför en flyktingmiljard, en miljard kronor mer till FN:s flyktingorgan UNHCR, vilket är en fyrdubbling jämfört med dagens nivå. Pengar som går till att bidra med skydd, mat och vatten till de verkligt nödlidande flyktingarna runt om i världen.

Sveriges resurser är inte oändliga och all politik handlar därför om prioriteringar. Vi Sverigedemokrater väljer att prioritera en flyktingpolitik som hjälper flyktingar. För att illustrera skillnader i kostnader kan man göra en jämförelse. Kostnaden som staten betalar till kommunerna för ett enda ensamkommande flyktingbarn är 1 900 kronor per dag. För detta kan man istället ge hundratals barn per dag ett fullgott skydd mot polio. Sverige kan vara en stark aktör för att faktiskt utrota polio, bara vi vågar ta beslutet att göra rätt prioriteringar.

Debattören kommer sedan in i ett mycket förvirrat resonemang kring ”artförtryck” och ”artpartiskhet” vilket gör det hela än märkligare. Faktum är att Sverigedemokraterna står för en mycket god djurhållning och driver en djurpolitik till skydd för djuren. I vår politik har vi bland annat förslag om satsningar på bevarandet av den biologiska mångfalden, förbud mot import av varor från djur som utsatts för onödigt lidande samt utökade djurskyddsinspektioner.

I Sverigedemokraternas samhälle är vi alla vinnare, vare sig man är flykting eller svensk. I Sverigedemokraternas samhälle står vi upp för ett starkt djurskydd som en del av den svenska traditionen.