Oron bland svenska läkare är stor över vad som händer med de så kallade apatiska flyktingbarnen efter att de avvisats. Osäkerheten sätter läkarna i en ohållbar sits, säger Niels Lynöe, professor i medicinsk etik och ordförande i Delegationen för medicinsk etik, som är en del av Svenska Läkaresällskapet.

- Det är oetiskt att avvisa personer, både vuxna och barn, till en vård som man inte vet om den är adekvat eller inte. Som läkare ska vi vara i det godas tjänst och inte skada.

Flera barnläkare och barnpsykiatrer har varit starkt kritiska till att deras uppgift har reducerats till att ta ställning till om barnen överlever transporten tillbaka till det land de kom ifrån. Niels Lynöe jämför med vad läkarna har att rätta sig efter när de remitterar patienter inom landet.

- Om det handlar om en vanlig svensk patient och patienten behöver vård som bara kan ges på ett universitetssjukhus skickar vi inte patienten till ett länssjukhus eller till primärvården och säger att det får de ta hand om där ändå.

Än så länge är Delegationen för medicinsk etiks arbete i sin linda och det gäller att vara diskret för att inte försvåra för de människor som har återvänt. För att inte väcka uppmärksamhet använder där-för delegationen egna etablerade kontakter, istället för att be offentliga myndigheter i hemländerna om hjälp.

- Det här handlar ju om människor som har flytt för att de har haft det svårt och kanske trakasserats av myndigheter eller grannar, påpekar Niels Lynöe.

Även statliga Riksrevisionen har kritiserat Migrationsverket för att de inte gör någon kontinuerlig uppföljning av vad som händer med asylsökande som avvisas. Eero Marttinen, revisionsdirektör på Riksrevisionen, påpekar att det finns ett allmänt krav på svenska myndigheter att följa upp verksamheten, men att Migrationsverket släpper ansvaret för sitt beslut i det ögonblick personen lämnar landet.

- Om uppföljningar skedde skulle myndigheten få ett kvitto på om de fattat rätt beslut. Den bästa informationen måste ju vara vad som har hänt med dem som åkt tillbaka, säger Eero Marttinen.

- Det uppdraget har vi inte fått av regeringen, även om det möjligen skulle vara önskvärt ur vissa aspekter, säger Karin Juhlén, expert på barnfrågor på Migrationsverket.

Sedan januari 2004, när Migrationsverket började sammanställa statistik över vad som hänt med de så kallade apatiska barnen, har Migrationsverket endast verkställt avvisningen av sju familjer. Men varken Migrationsverket eller någon annan myndighet i Sverige ansvarar för barnen efter att de lämnat Sverige.

Beslutsfattare Annica Ring på Migrationsverket i Stockholm påpekar dock att verkets personal gör allt de kan för att försäkra sig om att barnen kommer att få det bra, men att de inte kan göra egna efterforskningar för att ta reda på vad som faktiskt händer.

- Vi är bakbundna av befintliga regelverk och vår enda chans att få reda på hur det går är att familjen hör av sig till oss.

Hittills har Migrationsverket i Stockholm fått reda på vad som hänt med två av de fem apatiska barn som avvisats från enheten i Stockholm. Informationen kommer från anhöriga till barnen och enligt Annica Ring mår de bra. Däremot besökte DN en pojke som avvisats till S:t Petersburg i april. Enligt DN mådde den pojken inte bra.

Hur många fler sjuka barn som kommer att avvisas är ännu oklart. Deras situation var också en av anledningarna till de segdragna förhandlingarna om regeringens budgetproposition. Den överenskommelse som till slut gjordes under natten till tisdagen gör, enligt miljöpartiet, att de flesta barnfamiljer kommer att få stanna i Sverige. Men hur det blir i praktiken återstår att se.

Sedan oktober förra året har 70 barn med någon form av uppgivenhetssymtom fått avslag från Utlänningsnämnden på sin begäran att få stanna. De har ännu inte avvisats. Och närmare 100 barn väntar fortfarande på att få sin sak prövad av Utlänningsnämnden.