För beslutsfattarna inom EU är det för tidigt att andas ut. För att konstitutionen ska träda i kraft måste nämligen samtliga 25 medlemsländer godkänna konstitutionen och flera av de länder där folkomröstningar nu väntar tillhör unionens mest EU-kritiska.

Per Cramér, professor i internationell rätt vid Göteborgs Universitet och expert på europeisk integration, har inget tydligt svar på vad som kommer att hända om något land röstar nej:

- Det beror på vilket land det är som röstar nej. Om det är en liten stat så är det sannolikt att de kommer att utsättas för ett enormt politiskt tryck från de övriga medlemsstaterna. Därefter kommer de antagligen att erbjudas någon sorts tolkningsförklaring eller undantag för de delar som stött på mest motstånd.

Det har tidigare visat sig att en sådan politisk press kan vara nästan omöjlig att motstå för ett litet land. Hittills har små stater två gånger lett till större kriser inom EU när befolkningarna har röstat nej till ett förslag som kräver enhällighet för att träda i kraft. Första gången detta hände var när Danmark röstade nej till Maastrichtavtalet 1992. Danmark förhandlade därefter fram fyra undantag, där de bland annat säkrade sin rätt att inte införa en europeisk valuta och att inte delta i en gemensam försvarspolitik. Året efter godkände danskarna Maastrichtavtalet i en ny folkomröstning.

En liknande situation inträdde när Irland 2001 röstade nej till Nicefördraget. Att Irland, som under sitt korta medlemskap hade uppnått en kraftig ekonomisk tillväxt, skulle rösta nej till Nicefördraget kom på många sätt som som chock för resten av EU-länderna. Resultatet blev att Europeiska rådet gjorde ett uttalande som bland annat klargjorde medlemsstaternas fortsatta rätt att föra en neutral säkerhetspolitik. Irland genomförde därefter ännu en folkomröstning där svaret blev ja.

Det är mycket tänkbart att en liknande situation kommer att inträffa om ett litet land den här gången ställer sig på tvären. Om landet som röstar nej däremot är ett stort land som Storbritannien eller Frankrike är det knappast möjligt att utfärda små undantag eller att tvinga fram en andra omröstning genom politiskt press.

Enligt den senaste europeiska opinionsundersökningen (eurobarometern) var Storbritannien det land som var klart mest kritiska till den nya konstitutionen. 30 procent sade sig vilja rösta nej och endast 20 procent ja. Det kan jämföras med att alla andra EU-länder, inklusive Sverige, vid undersökningstillfället hade fler ja-sägare än nej-sägare.

Storbritannien är tillsammans med Sverige och Danmark det land som är mest kritisk till en utveckling mot överstatlighet inom EU. Labourregeringen med Blair i spetsen har visserligen var mycket EU-vänlig, men både i befolkningen och hos oppositionen är de kritiska rösterna starka.

Per Cramér tror att det kan få långtgående konsekvenser om Storbritannien röstar nej:

- Som jag ser det, kan ett nej i Storbritannien leda till att de går ur hela unionssamarbetet och istället bara kommer att ingå i EES-avtalet.

EES-samarbetet är det frihandelsavtal som EU:s medlemsländer, men också Norge, Island och Liechtenstein ingår i. Cramér anser att det finns mycket som talar för att ett sådant scenario skulle kunna uppkomma. Inte minst eftersom det möjligtvis skulle kunna leda till en viss lättnad hos övriga medlemsstater. Storbritannien har ofta fungerat som en bromskloss när det gäller att fördjupa integrationen inom EU.

Närmast i tur att rösta är Frankrike, som den 29 maj ska fatta beslut om konstitutionens införande. Chirac var länge tveksam till en fransk folkomröstning, men efter att den brittiska regeringen beslutat om folkomröstning blev det också en fransk. Hur denna kommer att utfalla är inte alls självklart. Visserligen är fransmännen inte lika EU-kritiska som britterna, men på senaste tiden har debatten kommit att handla om mycket annat än själva konstitutionen. Turkiets medlemskap i EU är en sådan knäckfråga.

Enligt Per Cramér är ett nej i Frankrike det resultat som skulle vara mest kritiskt för att konstitutionen ska kunna träda i kraft. Som ett av kärnländerna och grundare av unionen är det omöjligt att konstitutionen ska kunna införas utan Frankrikes medverkan.

- EU fungerar inte utan Frankrike. Om Frankrike nu röstar nej så tror jag att de måste sätta sig ner och förhandla om hela konstitutionen. Det tror jag i och för sig kommer att gå ganska snabbt. Kanske på 18 månader eller två år. Sedan kommer regeringen inte låta det nya förslaget gå ut till folkomröstning utan låta parlamentet godkänna det, säger Per Cramér.

Han tillägger att rent strategiskt sett är det bästa Frankrike kan göra för att stärka sina positioner inom EU att rösta nej, eftersom de då kommer att få mycket större inflytande på utformningen av en ny konstitution.

Mycket tyder på att den franska folkomröstningen kommer att vara en försmak inför en ratificeringsprocess, där utgången inte alls behöver bli vad beslutsfattarna en gång förväntade.