Efter utträdet ur det EU-kritiska partiet Independent Party leder Robert Kilroy-Silk nu sitt eget parti. Veritas heter det, vilket betyder sanning på latin. Kilroy-Silks sanning är enkel. Som de flesta populister är han duktig på att förenkla komplexa problem. Som han ser det är Storbritanniens största problem just nu den ökande invandringen.

Kilroy-Silks åsikter ligger väl i tiden i England. Trots att valet ännu inte är utlyst råder det valstämning i landet och de stora partierna går dagligen ut med nya vallöften. Det är premiärminister Tony Blairs uppgift att med minst en månads varsel sätta ett datum för valet, men de flesta bedömare anser att det kommer äga rum redan i början på maj.

Anders Widfeldt, statsvetare vid University of Aberdeen, menar att debatten kring immigration och asyl var framme redan vid valet 2001, men att den kommer få en ännu mer framträdande roll i den kommande valrörelsen.

- Efter 11 september och Irakkriget ser den brittiska regeringen och många andra terrorismen som ett större hot än tidigare. De försöker bland annat skydda sig med en restriktivare invandringspolitik, säger Widfeldt.

Partierna diskuterar skärpningar i lagstiftningen. Hårdast i sina ansträngningar är de konservativa

Tories som vill säga upp FNs

flyktingkonvention och sätta asylsökande i läger utanför landets gränser. Men Tories migrationspolitik som tidigare har varit ett av partiets starkaste vapen mot Labour har fått konkurrens. Tony Blair gick i början på februari ut och erkände att regeringens politik på området inte hade varit särskilt lyckad. Sedan dess har de två partierna växelvis gjort utspel där de bjuder över varandra för visa hur beslutsamma de är i sin övertygelse om att invandringen till Storbritannien bör begränsas och regleras.

Labours förslag handlar om att införa en immigrationspolitik, som helt inriktar sig på Storbritanniens behov av arbetskraft. Modellen finns redan i Canada och Australien och bygger på principen att man prioriterar de grupper som direkt bidrar till landets ekonomi. Enligt förslag från inrikesminister Charles Clarke kan immigranter i framtiden tvingas ha försörjningen ordnad innan de kommer till landet och deras roll blir framför allt att fylla luckor i den ordinarie brittiska arbetskraften.

Anders Widfeldt menar att en anledning till att partierna tar upp de här frågorna är att de vill fånga upp några av de röster som vid förra valet gick till det nationalistiska British National Party, BNP.

- Partier på den radikala högerkanten har vuxit sig starka. BNP gjorde några uppmärksammade resultat i förra valet och de stora partierna vill till varje pris stoppa att de växer sig starkare, säger Widfeldt.

Också Robert Kilroy-Silk har varit med och vridit debatten i en mer restriktiv riktning. Först i Independent Party och nu det egna partiet Veritas. Efter 17 år på BBC har Kilroy-Silk en stor medievana. Han sparkades från sin tjänst efter att ha skrivit en krönika där han kallade araber för 'självmordsbombare, stympare och kvinnoförtryckare'.

Trots stor medial uppmärksamhet har Veritas dock liten chans att få någon större andel av rösterna i valet. Även om deras budskap skulle gå hem hos väljarna är småpartier mer eller mindre chanslösa i det brittiska valsystemet. Varje valkrets kan endast utse en representant till parlamentet. Den går därför av

naturliga skäl nästan alltid till ett av de största partierna, det vill säga Labour eller Tories. Att Independent Party kunde få 16 procent i EU-parlamentsvalet förra sommaren beror på att Storbritannien i EU-valen följer samma regler som resten av Europa. Dessa val är proportionella, vilket innebär att partierna får mandat i förhållande till deras totala andel av rösterna.

- Det skulle vara historiskt om Veritas tog något mandat. Men med Kilroy-Silk i bilden kan man inte vara för säker. Med sin gedigna mediebakgrund är han som klippt och skuren för att slå igenom maximalt. Det ska mycket till för ett mandat, men deras röster kan mycket väl påverka utgången i flera valkretsar där loppet är jämt mellan partierna, säger Widfeldt.

Oavsett om de högerpopulistiska småpartierna tar sig in i parlamentet eller inte sätter de avtryck i brittisk politik. I sin ständiga roll som oppositionspartier och med stort genomslag i medierna har de en makt som inte går mäta i mandat. Redan i dag påverkar de debatten och de har framför allt påverkat hur labour och tories formar sin migrationspolitik.