Att det slutligen trots allt blev en konstitution är ett tydligt exempel på hur internationell diplomati kan lyckas. Det finns bara ett litet men. Det räcker inte med en färdigförhandlad konstitution. 25 medlemsländer måste också ratificera dokumentet. Något som kan ske antingen genom ett beslut i parlamentet eller också en folkomröstning.

Några länder, bland annat Sverige och Tyskland, har av olika skäl valt att fatta ett parlamentariskt beslut i frågan. Det blir alltså riksdagen som bestämmer om Sverige ska godkänna den nya konstitutionen.

Minst åtta andra länder kommer att gå en annan väg. Regeringen i Danmark, Frankrike, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien har

beslutat att lägga ut frågan till folkomröstning. Dessutom överväger Polen och Tjeckien att göra samma sak.

För många länder var detta inte ett val som kunde påverkas. I Danmark står det exempelvis i landets grundlag att alla beslut som innebär suveränitetsöverföring måste fattas i en folkomröstning. Liknande diskussioner har förts i Irland, där en

förändring av författningen måste föregås av en folkomröstning.

För flera länder är det däremot smått unikt med en folkomröstning. För Nederländerna blir det den första folkomröstningen i modern tid och i Luxemburg måste man gå så långt tillbaka som 1936 för att hitta en folkomröstning.

Spanien är hittills det enda landet som genomfört omröstningen och här blev resultatet ett ja med 76,7 procent av rösterna. Men röstdeltagandet var lågt. Endast 42 procent valde att gå att rösta.