Två unga daliter – 14 och 15 år gamla – ses korsa ett fält för att gå på toaletten. Ett par timmar senare hittas de döda, hängandes från ett mangoträd. Enligt den rättsmedicinska undersökningen har de blivit våldtagna av flera män och strypta till döds.

Samtidigt är filmaren Thenmozhi Soundararajan och aktivisten Asha Kowtal ute på en Europaturné för att skapa medvetenhet om hur dalitiska kvinnor behandlas i Indien. Skånes Fria träffade dem i samband med ett blixtbesök på Lunds universitet.

– Daliter har inte samma tillgång till hälsa eller utbildning och hålls avskilda från resten av befolkningen. De är också utsatta för mycket våld, mord och kidnappningar – fruktansvärda och brutala brott, säger Asha Kowtal.

Våldet mot gruppen har också blivit värre, menar hon. Daliter har under den senaste tiden organiserat sig, korsat osynliga gränser i byarna, utbildat sig och krävt att deras lagstadgade rättigheter respekteras. Svaret från samhället har varit ett eskalerande våld, menar Thenmozhi Soundararajan.

– Det är ett lika intensivt förtryckssystem som under slaveriet eller apartheid, säger hon.

Att vara dalit innebär att vara rituellt oren, de betraktas därför som ”oberörbara”, enligt det hinduiska kastsystemet. Benämningen dalit är gruppens egen och betyder att vara slagen men inte uppgiven – utan fortfarande i kamp, förklarar Asha Kowtal. Mycket har också hänt. Redan under frihetskampen mot britterna lyckades daliten B. R. Ambedkar bli en av de mest framträdande. Som en av arkitekterna bakom konstitutionen såg han till att diskriminering baserat på ”oberörbarhet” förbjöds.

På senare tid har också flera policys för att skydda daliterna införts. Problemet i dag är den kultur av straffrihet som ändå råder, enligt Asha Kowtal. Från högsta domstolen till den lokala polisen. Gärningsmännen bakom våldtäkterna, kidnappningarna och morden går fria, säger Asha Kowtal.

– Den riktiga förövaren är egentligen staten genom den kultur av straffrihet som råder.

Under årets första tre månader ledde Asha Kowtal en marsch genom flera delstater i norra Indien. Aktivisterna fick tränga sig in i mötesrum och stadshus för att få till en diskussion med tjänstemän och politiker. De som gick var 80-100 engagerade aktivister men vid torgmöten och i byarna mångdubblades de, berättar Asha Kowtal.

Missnöjet kokade och överallt möttes de av vittnesmål om våldtäkter och mord som förblivit ostraffade – endast för att offret varit dalit.

– Vår närvaro generade mycket engagemang och handling. Folk väntade på att något som det här skulle organiseras, de var väldigt frustrerade.

Roten till problemet är att det strukturella förtrycket inte erkänns, enligt Asha Kowtal och Thenmozhi Soundararajan. Flera brutala våldtäktsmål har blivit uppmärksammade både i Indien och internationellt. Men endast förövarna pekas ut som ansvariga. Att kastsystemet lever kvar och triggar våldet tigs ihjäl. Under sin resa i Europa har de mött feminister och människo-rättsaktivister och argumenterat för att kast ska ses som en förtryckande kategori som samverkar med klass, genus och ras.

– Internationell solidaritet är angeläget, speciellt från svensk offentlighet som är känt för sitt engagemang för mänskliga rättigheter. Vi vill ha solidaritet, speciellt nu under Narendra Modi-administrationen. Vi kommer att göra ännu en marsch i slutet av augusti, att känna att vi har världen med oss när vi går axel mot axel för att stå emot straffriheten är viktigt, säger Thenmozhi Soundararajan.