Målet är att slutförvaret ska stå klart 2070. Därefter kommer förmodligen ansvaret att falla på staten för att kontrollera och övervaka slutförvaret. Det under den tidsperiod på omkring 100 000 år som kärnbränslet behöver ligga i slutförvar för att hindra att radioaktivitet sprids i naturen.

– Kärnkraften har de här långsiktiga konsekvenserna men kärnkraftsbolagen vill tona ner dem. Det är flera frågor rörande slutförvaret som måste belysas, men som undviks i dagsläget. Fortsätter vi att undvika mer långsiktiga frågor tar vi beslut utan att ha alla papper på bordet, säger Johan Swahn, kanslichef på Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG.

Kärnkraftsindustrin är ansvarig för att avveckla reaktorer och för att anlägga och driva slutförvaret fram tills dess att kärnbränslet är i marken. Men enligt Swahn är risken stor att bygget av slutförvaret kommer att kosta mycket mer än de 130 miljarder kronor som industrin räknar med. Då måste staten gå in med pengar.

– Det kommer att bli ett svart hål för skattebetalarna på sikt. Hela vårt samhälle är fullt av olika synder och det är ingen ovanlighet att staten går in och tar över eller står för saneringskostnader och liknande.

Även Strålsäkerhetsmyndigheten, SMM, menar att kostnaderna kan komma att öka. Myndigheten tycker att Svensk kärnbränslehantering, SKB, har underskattat de osäkerhetsfaktorer som finns i det program för slutförvar som bolaget har tagit fram. SKB har även flaggat för förseningar i programmet och det i sig innebär förmodligen kostnadsökningar, enligt SMM.

– I och med att vi bedömer att säkerhetsanordningen är underdimensionerad finns det en risk att staten i slutändan får stå för en del av de här kostnaderna, säger Annika Åström, ekonom på SMM.

Anläggning och drift av slutförvaret finansieras genom pengar från Kärnavfallsfonden. Fonden består av pengar som kärnkraftsbolagen måste betala in för att få bedriva sin verksamhet.

Enligt både Strålsäkerhetsmyndigheten och MKG finns en risk att kärnkraftsindustrins pengar i fonden inte kommer att räcka. Myndigheten har därför föreslagit nära en fördubbling av kärnavfallsavgiften för att minska den risken.

Beslut om avgiften är ännu inte fattade. Men MKG tycker att finansieringsmodellen är problematisk även om det tvärtom blir pengar över i fonden när slutförvaret står klart. Dagens regler säger nämligen att överskottet i fonden i så fall ska betalas tillbaka till industrin.

– Vi anser att det borde finnas en rejäl fond tillgänglig för att ta hand om kostnaderna för slutförvaret efter att industrin förmodligen blir ansvarsfri och staten tar över. Det borde snarare vara så att ytterligare pengar ska tillföras för att se till att det finns pengar för hantering, säkerhet, information och så vidare även efter 2070, säger Johan Swahn.

Enligt Swahn är ett annat problem att det inte finns något ömsesidigt ansvar mellan bolagen i fonden. När exempelvis ett kärnkraftverk ska avvecklas är det bara det bolagets inbetalade pengar som kan användas till rivningen. Tar det bolagets pengar slut i fonden kan staten behöva gå in och finansiera. Oavsett om det finns pengar från de andra bolagen kvar i fonden. MKG anser att det vore bättre om fonden var en enda summa.

– Systemet är uppbyggt för att staten ska förlora på det kan man säga. Som vi ser det är risken stor att staten kommer att få gå in och betala på ett eller annat sätt, säger Swahn.