Normbrytande nyheter
Alla medverkar till kapitalets diktatur. Därför behövs diskursanalysen. Miriam von Schantz avslutar debatten om "posttänkandet" med ett stridsrop om behovet av en förlösande de-subjektifieringsprocess.
Göran Fredriksson talar om "humanioras och samhällsvetenskapens kris”. Vilken det är förtydligar han inte, annat än att den leder till att deleuzianer blir anställda som docenter vid svenska högskolor. Jag tror att förvirring uppstår eftersom vi egentligen har att göra med två debatter, skriver Miriam von Schantz i en replik till Göran Fredriksson.
Senaste numret av Häften för kritiska studier gör gällande att det ska utreda ”posttänkandet i vår tid”.
Visst gör ny teknik att filmerna bara blir bättre och bättre! Eller kan det vara så att det fanns vissa fördelar med hur filmer gjordes förr? Kan det vara så att avsaknad av ljud och färg gör att det som kallas mise-en-scène får en mer framträdande plats? Att filmen på så sätt blir mer filmisk?
Polanskis senaste film är baserad på Yasmina Rezas pjäs Dieu du carnage (Massakerguden) och handlar om två par som möts i en chic Brooklynlägenhet. På ett civiliserat vis ska de avhandla en konflikt mellan deras 11-åriga söner.
I ett Paris tecknat med expressiva färger, kritor och fantasi bor sjuåriga Zoé. Sedan hennes far mördades av gangstern Victor Costa lever hon i självvald stumhet med katten Dino som enda vän. Zoés mor som är poliskommissarie ägnar all sin tid åt att försöka infånga Costa samtidigt som hon måste söka rätt på en juveltjuv och finna tid till sin lilla dotter.
Vid det här laget känner nog alla till berättelsen, antingen från boken eller från den svenska filmen Män som hatar kvinnor (2009) av Niels Arden Oplev. Historien om den grävande journalisten Mikael Blomkvist och datahackern Lisbeth Salander är inte bara spännande och medryckande som en thriller ska vara, utan bottnar i en underliggande samhällskritik som oftast utgör skillnaden mellan ett mediokert och ett lysande narrativ.
Öl, mamma, gud och äppelpaj. I den ordningen, antar jag. Det är vad den amerikanske genomsnittsmedborgaren tycker är viktigt i livet. Det påstår i alla fall en öl-lobbyist i den nyligen utkomna dokumentären Beer wars.
I presentationen av At night I fly står det att den handlar om ett antal livstidsdömda män på New Folsom Prison som deltar i projektet Arts in correction. Det påbörjades i kaliforniska fängelser 1977 och grundar sig i en tro att konstutövande kan hjälpa människor att återknyta till sin medmänsklighet och bygga självförtroende.
En man och en kvinna matar varandra sensuellt med en saftig vattenmelon medan tv-nyheterna rapporterar om inbördeskrigets utveckling. En ung man skrattar döden rakt i ansiktet på den dagliga riskfyllda motorcykelfärden genom en kaotisk stadstrafik.
© 2026 Fria.Nu