Fria Tidningen

Utsökt bildberättande i en modern klassiker

Visst gör ny teknik att filmerna bara blir bättre och bättre! Eller kan det vara så att det fanns vissa fördelar med hur filmer gjordes förr? Kan det vara så att avsaknad av ljud och färg gör att det som kallas mise-en-scène får en mer framträdande plats? Att filmen på så sätt blir mer filmisk?

Med termen mise-en-scène avses egentligen allt som kameran registrerar och hur det registreras: kameravinkel, scenografi, ljussättning, rekvisita, skådespelarnas placering i relation till scenografi och ljus et cetera. Eftersom en stumfilm bara förmedlar de viktigaste replikerna i form av textrutor blir just mise-en-scène regissörens verktyg för att förmedla handling och stämning. På sätt och vis är det en berättarteknik som betror sin åskådare om att dra egna slutsatser.

Precis så är det med den underbara filmen The artist. Med en filmisk berättarglädje och ett storartat musikspår förstår jag prisregnet – bland annat tre Golden globes, fem Oscar och sju Bafta awards.

Ett klassiskt melodram ut i fingerspetsarna som inte bara är en film om en stumfilmsstjärna och hans problematiska position när ljudfilmen slår igenom, utan även något så ovanligt som en nyproducerad stumfilm.

Väldigt snabbt glömmer jag bort att det är en stumfilm jag ser. Så medryckande, emotionellt trovärdig och välberättad är den. Regissören Michel Hazanavicius leker med avsaknaden av ljud i filmen och använder sig av smarta lösningar för att förmedla information som vanligtvis anförtros dialogen.

Skådespelarensemblen är fantastisk med många stora namn i små roller. Jean Dujardin som spelar huvudrollen George Valentin lyckas med konststycket att göra ett nyanserat porträtt av en näst intill narcissistisk men ändå rörande stjärna som ser ungdomen och den nya tekniken blåsa förbi. Han lämnas i dammet med självföraktet och en stukad stolthet som sällskap till en ökande mängd whisky. Bérénice Bejo som spelar Peppy Miller, den unga stjärnan på väg upp, är charmig och rolig.

Överlag är The artist en förvånansvärt rolig film. Den känns på alla sätt och vis som en film som de gjordes förr, inte bara estetiskt och tekniskt, utan även med de känslokast av skratt och tårar som den klassiska melodramen är känd för.

För alla filmälskare är detta en verklig pärla. Men även för dem som bara vill se en välgjord film med hjärta och hjärna är The artist en otippad feelgood-film.

Med sitt utsökta bildberättande förtjänar den att ses på stora duken, så passa på så länge den går på biograferna!

Fakta: 

Film

The artist

Regi Michel Hazanavicius I rollerna Jean Dujardin, Bérénice Bejo, John Goodman, James Cromwell, Missi Pyle m fl

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Vi behöver diskursanalysen

posttänkande

Alla medverkar till kapitalets diktatur. Därför behövs diskursanalysen. Miriam von Schantz avslutar debatten om "posttänkandet" med ett stridsrop om behovet av en förlösande de-subjektifieringsprocess.

Fria Tidningen

"En yttre revolution är inte tillräckligt"

posttänkande

Göran Fredriksson talar om "humanioras och samhällsvetenskapens kris”. Vilken det är förtydligar han inte, annat än att den leder till att deleuzianer blir anställda som docenter vid svenska högskolor. Jag tror att förvirring uppstår eftersom vi egentligen har att göra med två debatter, skriver Miriam von Schantz i en replik till Göran Fredriksson.

Fria Tidningen

Sanningens spya under fernissan

Polanskis senaste film är baserad på Yasmina Rezas pjäs Dieu du carnage (Massakerguden) och handlar om två par som möts i en chic Brooklynlägenhet. På ett civiliserat vis ska de avhandla en konflikt mellan deras 11-åriga söner.

Fria Tidningen

Ruskigt välgjord remake med utifrånperspektiv

Vid det här laget känner nog alla till berättelsen, antingen från boken eller från den svenska filmen Män som hatar kvinnor (2009) av Niels Arden Oplev. Historien om den grävande journalisten Mikael Blomkvist och datahackern Lisbeth Salander är inte bara spännande och medryckande som en thriller ska vara, utan bottnar i en underliggande samhällskritik som oftast utgör skillnaden mellan ett mediokert och ett lysande narrativ.

Fria Tidningen

Bitvis vackert om medmänsklighet i krig

En man och en kvinna matar varandra sensuellt med en saftig vattenmelon medan tv-nyheterna rapporterar om inbördeskrigets utveckling. En ung man skrattar döden rakt i ansiktet på den dagliga riskfyllda motorcykelfärden genom en kaotisk stadstrafik.

Fria Tidningen

© 2026 Fria.Nu