Avvisning hotar modig marockan
Youssefs historia synliggör minst två saker: hur Marocko söker befästa sin olagliga ockupation av Västsahara, och den svenska dubbelmoralen. Åena sidan stöder Sverige Västsaharas självbestämmanderätt och å andra sidan är man beredd att kasta ut en marockan som med risk för livet tar ställning för Västsahara, skriver Jan Strömdahl.
Mohammed Hamid Youssef Marehoum f2ddes Ã¥r 1966 i Meknes 2ster om Rabat. Fadern var statsl2s västsaharier â Västsahara var tidigare spansk koloni, numera är landet ockuperat av Marocko â och modern marockan. Youssef blev marockansk medborgare 1974.
Youssef studerade naturvetenskapliga ämnen på universitetet i Meknes och tågluffade i sin ungdom till Frankrike och Sverige. I Frankrike s2kte han upp representanter f2r Polisario, den västsahariska befrielser2relsen.
Sedan dess har den marockanska säkerhetstjänsten haft honom under uppsikt.
I slutet av 1980-talet träffade Youssef en svensk kvinna. De fick en dotter, men flyttade senare isär.
Sverige inf2rde visumtvång f2r marockaner år 1992. I slutet av 1992 avvisades Youssef till Marocko, där han direkt och utan rättegång sattes i Okachafängelset utanf2r Casablanca. Efter tre år och fyra månader släpptes han ut. Villkoret f2r frigivningen var att han skulle arbeta åt den marockanska säkerhetspolisen D.E.S.T.
Youssefs uppdrag under Ã¥ren 1995â 1998 blev att värva västsaharier i Libyen. De erbj2ds fina tjänster med cirka 7 000 dirham per mÃ¥nad och andra f2rmÃ¥ner, till exempel bil, om de flyttade âhemâ till Marocko och registrerade sig f2r deltagande i den FN-ledda folkomr2stningen om Västsaharas framtid â och r2stade f2r att Västsahara skulle bli en del av Marocko. De skulle inte flytta till det ockuperade Västsahara. Där ville de marockanska makthavarna bara ha riktiga marockaner som kunde befästa ockupationen.
Ett export/importf2retag, Transali S.A.R.L, riggades Ã¥t Youssef Ã¥r 1998 som täckmantel f2r värvningsverksamheten. Han skulle ocksÃ¥ verka som informat2r, eller spion, och kartlägga västsaharavänliga personer. Han skickades ocksÃ¥ nÃ¥gon enstaka gÃ¥ng till Mauretanien och till Kanarie2arna. Han har uppgett att han värvade 30â35 västsaharier i Libyen och en i Mauretanien. Alla visades upp i marockansk teve. Däremot avsl2jade Youssef inga västsaharavänner.
Youssef känner till ett fÃ¥tal âkollegorâ â människor som liksom han tvingats medverka i de marockanska f2rs2ken att rigga en folkomr2stning som ger Marocko rätt till Västsahara och tysta dem som kräver frihet Ã¥t Västsahara â i de länder han verkade i, men vet ocksÃ¥ att de f2rekommer pÃ¥ till exempel Kuba.
Den pÃ¥tvingade verksamheten var plÃ¥gsam f2r Youssef. Ã...r 2000 fick han visum f2r att under en vecka bes2ka sin dotter i Sverige. Han skrev ett brev till marockanska ambassaden i Stockholm och avsade sig säkerhetsuppdraget. Han tog avstÃ¥nd frÃ¥n Marockos Västsaharapolitik och s2kte asyl i Sverige med hopp om f2rstÃ¥else, eftersom Sverige kritiserar Marocko f2r ockupationen av Västsahara.
Youssef placerades i Hallsberg. Där skrev han år 2003 en ganska omfattande analys av den marockanska samhällsstrukturen och Västsaharakonflikten insatt i ett st2rre sammanhang.
Under st2rre delen av Ã¥r 2005 h2ll Youssef sig g2md genom att flacka runt i Sverige och leva som uteliggare. I december samma år blev han dock inlurad i en bil i Örebro av två män från eller på uppdrag av marockanska ambassaden. Han fördes till Stockholm och låstes in i en källare i en månad och utsattes för hot. Händelsen är polisanmäld och Youssef känner till namnet på en av kidnapparna, som han också senare har sett på den marockanska ambassaden, men polisen la ner förundersökningen.
Youssef anmälde sig till följd av den nya migrationslagen till de svenska myndigheterna och flyttade sedan till Boliden och Boden för att undslippa marockansk förföljelse. I maj i år blev Youssef trots detta kidnappad av fyra män från marockanska ambassaden. Enligt den polisanmälan han gjort tvingades han in i en bil i Boden och fördes till ett bostadsområde i Luleå, där han torterades bland annat med ett brännhett rör på ryggen (vilket han fortfarande har märken efter). Han fick veta att kidnapparna alltid skulle komma att hitta honom och att han skulle sättas i en säck om han inte återvände till Marocko senast den 20 augusti. Han har namngett en konsul på marockanska ambassaden som hjärnan bakom kidnappningen och hoten.
Migrationsverket fattade i maj i år beslut om att avslå Youssefs ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd. Beslutet om avvisning till Marocko har vunnit laga kraft, men har överklagats. I Marocko väntar en 18 års fängelsedom, sannolikt också tortyr eller i värsta fall avrättning (försvinnande brukar det kallas).
I mitten av augusti överfördes Youssef från förvaret i Märsta till Kronobergshäktet. Det har påståtts att han är farlig för sig själv och omgivningen. Klart är att han är deprimerad, märkt av sina upplevelser och desperat rädd för att bli skickad till Marocko.
För tre veckor sedan besökte Youssef den marockanska ambassaden tillsammans med sitt ombud Eva Ericson och polis. Han uttryckte sin avsky för den marockanska makten och hur den behandlar Västsahara och han protesterade mot de kidnappningar och den tortyr han blivit utsatt för.
Youssef mötte på ambassaden den konsul som enligt honom själv låg bakom kidnappningen. Konsuln påstod sig först vara helt ovetande, blev därefter hotfull och menade att Youssef är lite knäpp och därför ointressant för de marockanska myndigheterna.
Möjligen håller de svenska myndigheterna med. Dagen efter återtog Youssefs försvarsadvokat, i samråd med polisen, ett överklagande i Hovrätten i Övre Norrland utan att höra honom. Youssef själv ville absolut fullfölja målet. Ombudet Eva Ericson har ansökt om prövningstillstånd hos Högsta Domstolen.
Fallet Youssef kan synas alltför fantastiskt för att vara sant. Jag har dock kontrollerat allt som kan kontrolleras och gjort långa intervjuer i häktet. Jag vågar gå i god för trovärdigheten. Jag har informerat UD. Jag kommer att redovisa fallet inför FN:s generalförsamlings fjärde kommitté.
Fallet illustrerar hur Marocko med alla medel söker befästa sin olagliga ockupation av Västsahara. Fallet illustrerar också den svenska dubbelmoralen. Å ena sidan stöder man Västsaharas självbestämmanderätt och är beredd att diskutera ett erkännande av den Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, SADR. Å andra sidan tillåter man marockanska myndigheter att kidnappa, tortera och hota på svensk mark. Och man är beredd att kasta ut en marockan som öppet och med risk för livet tar ställning för Västsahara.
Ordförande Föreningen Västsahara
För frågor om fallet Youssef, kontakta [email protected]
Salek Saidi greps av marockansk polis vid ett bröllop i maj i år, sedan han skanderat slagord mot den marockanska ockupationen av Västsahara. Under förhören som följde satte polisen eld på honom och han brännskadades allvarligt. Youssef kan om han avvisas gå samma öde till mötes.Foto: Västsahariska aktivister/SCANPIX
